3 valerina = lite sömn?
Är egentligen emot sömntabletter, även om de är naturläkemedel men idag känns det som om det är värt ett försök iallafall, så just nu vilar 3 valerina natt i min mage.
Känns som om det är någon typ "tant"medicin egentligen.
Något som ens farmor/mormor tar för att hon inte kan sova.
Men men nu ligger de där iallafall och jag hoppas verkligen att de hjälper.
I Huvudet råder det panik,
som vanligt...
OM man bara kunde lutat sig tillbaka och "chillat"
(precis som ... sa)
Men ack nej,
Panik. Det är ordet
Panik inför det mesta.
Just nu tar fysiken emot sååå jävla mycket.
Vet inte hur jag ska kunna få ner något på pappret på fredag.
Rena grekiskan.
Och idag pratade mamma om lycka, att man borde göra det som gör en lycklig här i livet.
Jag tänkte på mig själv och på mitt liv, det här är inte lycka.
(vad som är lycka drar jag nog någon annan dag)
Jaja, hoppas på ett par timmars sömn nu.
Behöver de verkligen.
Önskar att jag kan få vakna med ett leende på läpparna imorgon.
önskar, Önskar, ÖNSKAR!
Känns som om det är någon typ "tant"medicin egentligen.
Något som ens farmor/mormor tar för att hon inte kan sova.
Men men nu ligger de där iallafall och jag hoppas verkligen att de hjälper.
I Huvudet råder det panik,
som vanligt...
OM man bara kunde lutat sig tillbaka och "chillat"
(precis som ... sa)
Men ack nej,
Panik. Det är ordet
Panik inför det mesta.
Just nu tar fysiken emot sååå jävla mycket.
Vet inte hur jag ska kunna få ner något på pappret på fredag.
Rena grekiskan.
Och idag pratade mamma om lycka, att man borde göra det som gör en lycklig här i livet.
Jag tänkte på mig själv och på mitt liv, det här är inte lycka.
(vad som är lycka drar jag nog någon annan dag)
Jaja, hoppas på ett par timmars sömn nu.
Behöver de verkligen.
Önskar att jag kan få vakna med ett leende på läpparna imorgon.
önskar, Önskar, ÖNSKAR!
Åt hel...
Timmar av plugg, elektromagnetism, gravitation, magnetism, elektroner....
Ändå får jag inte in någonting.
Är det ens värt att göra provet på fredag?
Hatar verkligen Fysiken...
Kommer gå in i någon djup depression innan slutprovet.
Fy FAN!
MEn som sagt, får prata med min lärare imorgon. Det går inte in helt enkelt!
Ändå får jag inte in någonting.
Är det ens värt att göra provet på fredag?
Hatar verkligen Fysiken...
Kommer gå in i någon djup depression innan slutprovet.
Fy FAN!
MEn som sagt, får prata med min lärare imorgon. Det går inte in helt enkelt!
Ändrad uppfattning
Ett minne slår mig så tydligt idag.
3 år och tre månader sedan...
Kommer in på Oasen för första gången,
tankarna maler när jag går dit och ännu mer när jag ser alla pinnsmala tjejer med utstickande ben
"Vad gör jag här?" "Jag ser inte ut som de"
För det gjorde jag inte,
jag var inte pinnsmal men jag spydde. Spydde konstant, oavsett vad jag åt.
Vill hela tiden resa mig och springa därifrån,hörde inte hemma där bland alla de andra.
På mig kunde man inte se felet så tydligt...
Även fast jag fick kommentaren "Om du inte slutar spy kan du dö J"
tror aldrig att jag tog de kommenaterna på allvar,förstod nog inte riktigt hur allvarligt det var.
Kommer även ihåg mitt första möte med Mr. Vågen...
Kommer PRECIS ihåg vad vågen stannade på. 52.3 kilo.
Vet att jag kände mig nöjd inombords, för första gången på länge visste jag på något sätt och kände mig inte tjock.
Jag var "nöjd".
Sedan tänker jag på hur det har varit.
Kilon som har försvunnit, kroppsuppfattningen likaså.
Idag har jag så svårt att förstå, hur kunde jag vara nöjd?
Jag har blivit längre men vikten :( nja... Vill inte skriva vad jag väger idag men...
52.3 ---> nöjd känns väldigt långt borta. Önskar att jag kunde ha de ögonen igen
3 år och tre månader sedan...
Kommer in på Oasen för första gången,
tankarna maler när jag går dit och ännu mer när jag ser alla pinnsmala tjejer med utstickande ben
"Vad gör jag här?" "Jag ser inte ut som de"
För det gjorde jag inte,
jag var inte pinnsmal men jag spydde. Spydde konstant, oavsett vad jag åt.
Vill hela tiden resa mig och springa därifrån,hörde inte hemma där bland alla de andra.
På mig kunde man inte se felet så tydligt...
Även fast jag fick kommentaren "Om du inte slutar spy kan du dö J"
tror aldrig att jag tog de kommenaterna på allvar,förstod nog inte riktigt hur allvarligt det var.
Kommer även ihåg mitt första möte med Mr. Vågen...
Kommer PRECIS ihåg vad vågen stannade på. 52.3 kilo.
Vet att jag kände mig nöjd inombords, för första gången på länge visste jag på något sätt och kände mig inte tjock.
Jag var "nöjd".
Sedan tänker jag på hur det har varit.
Kilon som har försvunnit, kroppsuppfattningen likaså.
Idag har jag så svårt att förstå, hur kunde jag vara nöjd?
Jag har blivit längre men vikten :( nja... Vill inte skriva vad jag väger idag men...
52.3 ---> nöjd känns väldigt långt borta. Önskar att jag kunde ha de ögonen igen
Ta min hand
Ta min hand och krama den hårt
Jag är rädd, verkligheten skrämmer mig
Ta min hand och kram den hårt,
ge mig den tryggheten och kraften jag behöver
Ta min hand och krama den hårt,
skräm bort mina tankar med din närhet
Ta min hand och kram den hårt,
gå med mig i med och motgångar
Ta min hand och krama den hårt,
visa mig den rätta vägen...
Får panik på mig själv...
Lägg ner det då för helvete!
Vad ska jag göra?!
Tankarna kommer automatiskt. Likaså ångesten...
Får panik när jag inte äter,
när jag äter,
när jag spyr.
Hatar det!
Hatar allt som har med mig själv att göra just nu!
Vill bara rymma ifrån allting.
Samma sak oavsett vad jag gör.
Jag är inte nöjd när jag äter,
när jag inte äter
och absolut inte om jag spyr.
Allt är misslyckanden!
Res på dig för helvete! Det är inte värt det.
Res på dig och lev!
Vad ska jag göra?!
Tankarna kommer automatiskt. Likaså ångesten...
Får panik när jag inte äter,
när jag äter,
när jag spyr.
Hatar det!
Hatar allt som har med mig själv att göra just nu!
Vill bara rymma ifrån allting.
Samma sak oavsett vad jag gör.
Jag är inte nöjd när jag äter,
när jag inte äter
och absolut inte om jag spyr.
Allt är misslyckanden!
Res på dig för helvete! Det är inte värt det.
Res på dig och lev!
Varför kan jag inte bara le?
Vad är felet?
Om man har haft ett par trevliga timmar är det inte meningen att man ska sätta sig med tårar i bilen och köra hem.
Då borde man le och vara glad,
men inte jag.
Jag fattar det inte, blir så jävla arg på mig själv.
Träffade en underbar kompis först, hon är verkligen UNDERBAR, och sedan så blev det bowling med en annan "kompis" (kan man säga såom någon man träffar för första gången?)
Men vad blir resultatet?
Tårar... Tårar och tankar.
Värdelösa misslyckade unge!
Du är fan inte värd ett skit, varför skulle de vilja umgås med dig?
Du är inte värd deras sällskap, deras omtanke.
FAN!
Blir så ledsen, alla tankar sätter igång en negativ tankespiral där jag är den felande länken.
Varför kan jag inte bara vara glad för de sakerna som jag faktiskt upplever?
Utan tankar?!
Allting är alltid så fyllt av tankar och självförakt.
Det konstiga är att jag tror att jag får vad jag förtjänar, oavsett vad folk säger.
I min verklighet finns det bara ett alternativ ----> Värdelös! Misslyckad!
Om man har haft ett par trevliga timmar är det inte meningen att man ska sätta sig med tårar i bilen och köra hem.
Då borde man le och vara glad,
men inte jag.
Jag fattar det inte, blir så jävla arg på mig själv.
Träffade en underbar kompis först, hon är verkligen UNDERBAR, och sedan så blev det bowling med en annan "kompis" (kan man säga såom någon man träffar för första gången?)
Men vad blir resultatet?
Tårar... Tårar och tankar.
Värdelösa misslyckade unge!
Du är fan inte värd ett skit, varför skulle de vilja umgås med dig?
Du är inte värd deras sällskap, deras omtanke.
FAN!
Blir så ledsen, alla tankar sätter igång en negativ tankespiral där jag är den felande länken.
Varför kan jag inte bara vara glad för de sakerna som jag faktiskt upplever?
Utan tankar?!
Allting är alltid så fyllt av tankar och självförakt.
Det konstiga är att jag tror att jag får vad jag förtjänar, oavsett vad folk säger.
I min verklighet finns det bara ett alternativ ----> Värdelös! Misslyckad!
Dolt sår
Det gör så ont ibland,
Jag kan inte riktigt beskriva mina känslor med ord.
Jag tror att man själv måste upplevt och gått igenom det för att förstå.
Allting i mitt liv går upp och ner. Dagarna är svarta eller vita, något mellanting existerar inte.
Jag försöker verkligen, men det går inte alltid som jag har tänkt mig, som jag hoppas eller som jag ville.
Idag är en sådan dag. En dag då tankarna tar alldeles för mycket utrymme i mitt huvud.
Jag tänker tillbaka, tillbaka på tiden innan helvetet fanns. Innan djävulen tog emot mig med sina öppna armar.
Det fanns trots allt dagar då tankarna inte existerade. Idag kan jag inte förstå att det fanns dagar som de.
Sedan tänker jag på de dagarna då jag mådde riktigt riktigt dåligt.
Hur min värld såg ut då.
Full av lögner, panik, självupptagenhet, hat, ångest osv...
Vill aldrig tillbaka dit..! Aldrig mer.
Jag skäms över alla mina lögner, personer som jag har sårat.
Förlåt mig. Jag önskar verkligen att jag kunde göra det ogjort. Men det blir aldrig som det en gång var,
jag kan inte göra det ogjort.
Tankarna fortsätter sväva iväg.
Frisk?! Antar att vi alla ser olika på det ordet,
när fan är man egentligen frisk?
När kan jag ärligt se min mamma i ögonen och säga att jag är frisk?
För vissa känns det som om jag är sjuk så länge jag är smal, inte äter godis osv.
Jag tror inte riktigt att de förstår, måste jag visa er att jag kan äta en stor godispåse för att bli frisk i era ögon?
För mig innebär frisk att slippa tankarna som maler... Att inte behöva få någon speciell ångest för vad man äter.
Tror att man kan vara frisk, eller rättare sagt vet, att man kan vara frisk och ändå välja bort vissa saker som tex godis, chips och kakor.
Det finns folk som är friska som ändå väljer att äta lite mer "hälsosamt"(?)
Vad gäller min vikt antar jag att det också råder delade meningar.
Tror att en del ser mig som lite för smal. Men samtidigt så tror jag att det sitter mer psykiskt än fysiskt.
Jag tror också att det kanske vore lättare för mig att bli helt "frisk" om jag gick upp ett par kilo men samtidigt så vill jag försöka arbeta med tankarna först.
Bara för att jag går upp i vikt så blir jag inte frisk även om det kanske ser så ut.
Det känns lättare att arbeta med mina tankar om jag accepterar bilden i spegeln, min vikt.
Det är otroligt krångligt att förklara och så extremt delade känslor. Kan verkligen inte beskriva med ord.
Jag ber om ursäkt för att jag inte är så stark som jag önskade.
Jag önskar verkligen att jag bara kunde släppa allting men jag tror att det här kommer att följa med mig i flera år till.
Förlåt att jag är så svag.
Och även om det kanske är fel så tror jag att jag mår bäst av att göra det på "mitt sätt" även om det kanske inte är det bästa. Men har inte motivationen för något annat just nu.
Förlåt...
Jag kan inte riktigt beskriva mina känslor med ord.
Jag tror att man själv måste upplevt och gått igenom det för att förstå.
Allting i mitt liv går upp och ner. Dagarna är svarta eller vita, något mellanting existerar inte.
Jag försöker verkligen, men det går inte alltid som jag har tänkt mig, som jag hoppas eller som jag ville.
Idag är en sådan dag. En dag då tankarna tar alldeles för mycket utrymme i mitt huvud.
Jag tänker tillbaka, tillbaka på tiden innan helvetet fanns. Innan djävulen tog emot mig med sina öppna armar.
Det fanns trots allt dagar då tankarna inte existerade. Idag kan jag inte förstå att det fanns dagar som de.
Sedan tänker jag på de dagarna då jag mådde riktigt riktigt dåligt.
Hur min värld såg ut då.
Full av lögner, panik, självupptagenhet, hat, ångest osv...
Vill aldrig tillbaka dit..! Aldrig mer.
Jag skäms över alla mina lögner, personer som jag har sårat.
Förlåt mig. Jag önskar verkligen att jag kunde göra det ogjort. Men det blir aldrig som det en gång var,
jag kan inte göra det ogjort.
Tankarna fortsätter sväva iväg.
Frisk?! Antar att vi alla ser olika på det ordet,
när fan är man egentligen frisk?
När kan jag ärligt se min mamma i ögonen och säga att jag är frisk?
För vissa känns det som om jag är sjuk så länge jag är smal, inte äter godis osv.
Jag tror inte riktigt att de förstår, måste jag visa er att jag kan äta en stor godispåse för att bli frisk i era ögon?
För mig innebär frisk att slippa tankarna som maler... Att inte behöva få någon speciell ångest för vad man äter.
Tror att man kan vara frisk, eller rättare sagt vet, att man kan vara frisk och ändå välja bort vissa saker som tex godis, chips och kakor.
Det finns folk som är friska som ändå väljer att äta lite mer "hälsosamt"(?)
Vad gäller min vikt antar jag att det också råder delade meningar.
Tror att en del ser mig som lite för smal. Men samtidigt så tror jag att det sitter mer psykiskt än fysiskt.
Jag tror också att det kanske vore lättare för mig att bli helt "frisk" om jag gick upp ett par kilo men samtidigt så vill jag försöka arbeta med tankarna först.
Bara för att jag går upp i vikt så blir jag inte frisk även om det kanske ser så ut.
Det känns lättare att arbeta med mina tankar om jag accepterar bilden i spegeln, min vikt.
Det är otroligt krångligt att förklara och så extremt delade känslor. Kan verkligen inte beskriva med ord.
Jag ber om ursäkt för att jag inte är så stark som jag önskade.
Jag önskar verkligen att jag bara kunde släppa allting men jag tror att det här kommer att följa med mig i flera år till.
Förlåt att jag är så svag.
Och även om det kanske är fel så tror jag att jag mår bäst av att göra det på "mitt sätt" även om det kanske inte är det bästa. Men har inte motivationen för något annat just nu.
Förlåt...
Keep fighting
Finns det några andra alternativ, EGENTLIGEN?
Nej!
Jag måste fortsätta kämpa hur mycket det än tar emot och hur mycket tankarna än maler.
Jag tänker gå vinnande ut den här gången.
Jag har ett mål och jag tänker nå det.
På något sätt ska det gå.
Nej!
Jag måste fortsätta kämpa hur mycket det än tar emot och hur mycket tankarna än maler.
Jag tänker gå vinnande ut den här gången.
Jag har ett mål och jag tänker nå det.
På något sätt ska det gå.
Ett litet steg åt rätt håll
Det gick!
Trots alla förbannade demoner!
Känns skönt, behövde det för att inte ge upp hoppet på mig själv helt.
Så nu har självförtroendet vuxit från 0 cm till en halv åtminstone.
skönt som sagt
Men det känns att det är låååångt ifrån över än.
huvudet är tungt och bankar.
Det råder fullt kaos.
Samtidigt ska man hålla sig fokuserad på lektionerna, hej o hå.
Men på något sätt så ska det fan gå!
Upp till kamp
Trots alla förbannade demoner!
Känns skönt, behövde det för att inte ge upp hoppet på mig själv helt.
Så nu har självförtroendet vuxit från 0 cm till en halv åtminstone.
skönt som sagt
Men det känns att det är låååångt ifrån över än.
huvudet är tungt och bankar.
Det råder fullt kaos.
Samtidigt ska man hålla sig fokuserad på lektionerna, hej o hå.
Men på något sätt så ska det fan gå!
Upp till kamp
Det blir alltid värre framåt natten
Men det spelar ingen roll,
idag ska jag fan vara stark!
Jag ska orka, hur mycket tankar och känslor som än växer i mig.
Jag behöver den här dagen, behöver känna att jag faktiskt kan.
Så även om det är några jobbiga timmar kvar ska jag orka.
Idag tänker jag stå som ensam vinnare...
idag ska jag fan vara stark!
Jag ska orka, hur mycket tankar och känslor som än växer i mig.
Jag behöver den här dagen, behöver känna att jag faktiskt kan.
Så även om det är några jobbiga timmar kvar ska jag orka.
Idag tänker jag stå som ensam vinnare...
Stålmannen
Just nu har jag panik till tusen!
Förbannade projektarbete!
Jag tycker ju egentligen att det är intressant och så men att jobba under den här tidspressen? Nja...
"Första deadline" nästa måndag,
ett så kallat Hallelujamoment
vet iallafall vart den där klumpen i magen kommer ifrån nu.
Fattar inte att det ska vara så svårt, har ju stödord, kladdpapper och idéerna klara i huvudet men att sedan få ner allting snyggt, bra och sammanhängande på papper och dessutom få det så att det passar mellanstadieelever.
Det känns just nu som om jag måste vara Supermannen själv för att klara av det.
Blä blä blä! Vet inet hur jag ska få ihop det här.
Börjar ge upp hoppet liksom :(
Sen så kommer det en underbar muntlig bokredovisning på tisdag och ett ännu UNDERBARARE FYSIKPROV på fredag...
Vad tror ni, det kanske finns en Gud trots allt?!
Fysiken är nog dödens, kommer få en grym depression innan det nationella i maj.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Sitter som ett stort frågetecken på lektionerna.
Så var det det där med att inte oroa sig i onödan.
varför går jag runt och mår dåligt över det nu?! Det kommer ju inte förän i maj!
Men jag fungerar inte så, jag oroar mig. Jag är sån som person.
Önskar att jag bara kunde tänka att det löser sig men icke, jag ska krångla till alting så mycket det går så att jag kan gå runt och oroa mig riktigt ordentligt innan jag väl står där.
Lyckat!
Förbannade projektarbete!
Jag tycker ju egentligen att det är intressant och så men att jobba under den här tidspressen? Nja...
"Första deadline" nästa måndag,
ett så kallat Hallelujamoment
vet iallafall vart den där klumpen i magen kommer ifrån nu.
Fattar inte att det ska vara så svårt, har ju stödord, kladdpapper och idéerna klara i huvudet men att sedan få ner allting snyggt, bra och sammanhängande på papper och dessutom få det så att det passar mellanstadieelever.
Det känns just nu som om jag måste vara Supermannen själv för att klara av det.
Blä blä blä! Vet inet hur jag ska få ihop det här.
Börjar ge upp hoppet liksom :(
Sen så kommer det en underbar muntlig bokredovisning på tisdag och ett ännu UNDERBARARE FYSIKPROV på fredag...
Vad tror ni, det kanske finns en Gud trots allt?!
Fysiken är nog dödens, kommer få en grym depression innan det nationella i maj.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Sitter som ett stort frågetecken på lektionerna.
Så var det det där med att inte oroa sig i onödan.
varför går jag runt och mår dåligt över det nu?! Det kommer ju inte förän i maj!
Men jag fungerar inte så, jag oroar mig. Jag är sån som person.
Önskar att jag bara kunde tänka att det löser sig men icke, jag ska krångla till alting så mycket det går så att jag kan gå runt och oroa mig riktigt ordentligt innan jag väl står där.
Lyckat!
Vissa dagar hade jag önskat att jag vore stålmannen...
"I did it my way"
Kanske är det inte den bästa vägen(?) den jag går nu,
men jag tror faktiskt ändå att det hjälper.
För mig är det ett steg i rätt riktning.
Det gör ont och tankarna maler.
Demonerna lever, i allra högsta grad.
MEN jag försöker, och med vilka medel får vara osagt.
Försöker hitta sätt att dämpa ångesten som uppstår,
tankarna som leder mig in i negativa banor.
Jag vet att det finns så mycket mer.
Det får gå långsamt, jag har hela livet på mig.
Så länge det går framåt.
men jag tror faktiskt ändå att det hjälper.
För mig är det ett steg i rätt riktning.
Det gör ont och tankarna maler.
Demonerna lever, i allra högsta grad.
MEN jag försöker, och med vilka medel får vara osagt.
Försöker hitta sätt att dämpa ångesten som uppstår,
tankarna som leder mig in i negativa banor.
Jag vet att det finns så mycket mer.
Det får gå långsamt, jag har hela livet på mig.
Så länge det går framåt.
En dag, en dag..!
Inget värde...
"Lyssna på oss, du är värdelös, VÄRDELÖS!"
"Du kan lika gärna ge upp, du klarar det aldrig ändå"
"Titta på dig själv, det är så man vill gråta, äckliga, fula, feta unge!"
"Att du inte skäms för dig själv, att de ens kan med att visa dig bland folk"
De finns där hela tiden, förföljer mitt minsta steg.
MEN de ska inte få något värde, jag tänker inte lyssna på deras prat.
Det är mitt liv, inte deras. Och innerst inne vet jag att deras väg inte är den rätta.
Det finns något mer, även om det är svårt att se det ibland.
Jag når nog aldrig upp til mina drömmar men jag vill ialafall kunna le igen.
Le på riktigt...
MISSLYCKADE UNGE!
Acceptera, men inte mer än så...
"Du kan lika gärna ge upp, du klarar det aldrig ändå"
"Titta på dig själv, det är så man vill gråta, äckliga, fula, feta unge!"
"Att du inte skäms för dig själv, att de ens kan med att visa dig bland folk"
De finns där hela tiden, förföljer mitt minsta steg.
MEN de ska inte få något värde, jag tänker inte lyssna på deras prat.
Det är mitt liv, inte deras. Och innerst inne vet jag att deras väg inte är den rätta.
Det finns något mer, även om det är svårt att se det ibland.
Jag når nog aldrig upp til mina drömmar men jag vill ialafall kunna le igen.
Le på riktigt...
MISSLYCKADE UNGE!
Acceptera, men inte mer än så...
Och demonerna skrattar
Nu räcker det!
Jag orkar inte, jag vil inte längre.
Nu har jag bestämt mig..!
Demonerna skrattar och tittar på mig.
Varför skulle jag klara det den här gången?!
Jag skiter i er, jag har bestämt mig.
Ingenting är omöjligt!
Det är inte värt det,
jag vill också leva på riktigt,
leva och vara glad!
Ni ska fan inte få någon plats mer.
Yeah, right! Lycka till, du kommer snart lyda oss igen.
Aldrig,
jag vet att det kommer göra ont och att det kommer att ta emot.
MEN jag tänker inte lyssna.
Kanske inte är det bästa sättet egentligen men jag komer göra det på mitt sätt.
För jag tror att jag mår bäst av det och att det hjälper mig mest.
Misslyckade unge! Fattar du inte?! Du klarar det aldrig. Du är för svag, FÖR SVAG!
Du misslyckas jämt, inte en chans att du klarar det nu heller.
Haha, hon tror att hon ska klara det. Så jälva misslyckad!
En gång sa en väldigt betydelsefull person til mig "man får helt enkelt acceptera att de finns där, ingen idé att förneka deras existens så acceptera deras närvaro men ge de inget värde..."
tack, dina ord värmer...
Jag vet att de finns MEN jag vet att jag kan klara det,
jag Måste klara det,
det finns inga alternativ..!
Ge upp det bara! Du vinner aldrig, du är våran, Våran, VÅRAN!
Tack men jag klarar mig själv nu. Utan er hjälp.
För en gångs skull tror jag att jag faktiskt bestämt mig.
Du misslyckas bara... Inse det! Du klarar ingenting. Du är såå misslyckad, kan inte ens hantera ditt liv!
MISSLYCKADE UNGE! (skratten ekar i huvudet...)
vet ni vad?! Imorgon är det jag som tänker vakna med ett leende på mina läppar!
Jag orkar inte, jag vil inte längre.
Nu har jag bestämt mig..!
Demonerna skrattar och tittar på mig.
Varför skulle jag klara det den här gången?!
Jag skiter i er, jag har bestämt mig.
Ingenting är omöjligt!
Det är inte värt det,
jag vill också leva på riktigt,
leva och vara glad!
Ni ska fan inte få någon plats mer.
Yeah, right! Lycka till, du kommer snart lyda oss igen.
Aldrig,
jag vet att det kommer göra ont och att det kommer att ta emot.
MEN jag tänker inte lyssna.
Kanske inte är det bästa sättet egentligen men jag komer göra det på mitt sätt.
För jag tror att jag mår bäst av det och att det hjälper mig mest.
Misslyckade unge! Fattar du inte?! Du klarar det aldrig. Du är för svag, FÖR SVAG!
Du misslyckas jämt, inte en chans att du klarar det nu heller.
Haha, hon tror att hon ska klara det. Så jälva misslyckad!
En gång sa en väldigt betydelsefull person til mig "man får helt enkelt acceptera att de finns där, ingen idé att förneka deras existens så acceptera deras närvaro men ge de inget värde..."
tack, dina ord värmer...
Jag vet att de finns MEN jag vet att jag kan klara det,
jag Måste klara det,
det finns inga alternativ..!
Ge upp det bara! Du vinner aldrig, du är våran, Våran, VÅRAN!
Tack men jag klarar mig själv nu. Utan er hjälp.
För en gångs skull tror jag att jag faktiskt bestämt mig.
Du misslyckas bara... Inse det! Du klarar ingenting. Du är såå misslyckad, kan inte ens hantera ditt liv!
MISSLYCKADE UNGE! (skratten ekar i huvudet...)
vet ni vad?! Imorgon är det jag som tänker vakna med ett leende på mina läppar!
Vacker, enligt vem?!
Vacker... (pratar om det vacker som vi använder när vi beskriver människor)
Att ett ord kan betyda så olika beroende på vem man frågar.
Vem kan avgöra vad som är vackert? Vem har rätt att avgöra vad som är vackert?
Enligt vem är det egentligen de "vackra" som blir till exempel modeller?!
För mig och dig skiljer sig antagligen de personerna som är vackra väldigt mycket.
De behöver inte alls ha samma utseende, längd, kroppsform, ögon, frisyr, klädstil osv.
Det är helt upp till betraktarens ögon och som tur är uppfattar vi saker och ting helt olika. (Tack och lov)
För mig är det HELT oförståligt hur någon någonsin kunnat säga kommentaren
"Du är vacker" till mig för jag kan inte alls se det som han eller hon ser.
Inte över huvud taget.
Jag ser bara något fult, äckligt.
Men samtidigt kan jag ju inte säga att personen har helt fel,
jag kan ju inte avgöra vad han eller hon tycker.
Det är konstigt men samtidigt fascinerande hur en bild kan skilja sig så mycket.
Hur vi kan uppfatta saker så olika.
Kanske är det samma med min kroppsuppfattning.
Jag kan inte alls förstå det,
jag tycker ju att jag ser det jag ser.
Kan spegelbilden ljuga?
Jag ser ju "det" framför mig med mina ögon, alltså måste det ju vara sanningen.
Eller?!
Är det bara en bild, en bild som min hjärna har skapat?!
Jag vet att det finns folk som inte alls hade beskrivit det som syns i spegeln på samma sätt som jag hade valt att göra det.
Men kan man säga att någon utav oss har fel?
Båda ser vi ju vad vi ser, det är bara det att vi uppfattar det olika.
Men vem har egentligen rätt?! Finns det ens något rätt?
Att ett ord kan betyda så olika beroende på vem man frågar.
Vem kan avgöra vad som är vackert? Vem har rätt att avgöra vad som är vackert?
Enligt vem är det egentligen de "vackra" som blir till exempel modeller?!
För mig och dig skiljer sig antagligen de personerna som är vackra väldigt mycket.
De behöver inte alls ha samma utseende, längd, kroppsform, ögon, frisyr, klädstil osv.
Det är helt upp till betraktarens ögon och som tur är uppfattar vi saker och ting helt olika. (Tack och lov)
För mig är det HELT oförståligt hur någon någonsin kunnat säga kommentaren
"Du är vacker" till mig för jag kan inte alls se det som han eller hon ser.
Inte över huvud taget.
Jag ser bara något fult, äckligt.
Men samtidigt kan jag ju inte säga att personen har helt fel,
jag kan ju inte avgöra vad han eller hon tycker.
Det är konstigt men samtidigt fascinerande hur en bild kan skilja sig så mycket.
Hur vi kan uppfatta saker så olika.
Kanske är det samma med min kroppsuppfattning.
Jag kan inte alls förstå det,
jag tycker ju att jag ser det jag ser.
Kan spegelbilden ljuga?
Jag ser ju "det" framför mig med mina ögon, alltså måste det ju vara sanningen.
Eller?!
Är det bara en bild, en bild som min hjärna har skapat?!
Jag vet att det finns folk som inte alls hade beskrivit det som syns i spegeln på samma sätt som jag hade valt att göra det.
Men kan man säga att någon utav oss har fel?
Båda ser vi ju vad vi ser, det är bara det att vi uppfattar det olika.
Men vem har egentligen rätt?! Finns det ens något rätt?
"Du tänker för mycket"
"Du tänker för mycket"
Den kommentaren fick jag av min mamma idag och svaret?
"Jag vet"
Jag vet det alldeles för väl. Jag tänker nog så att det räcker åt hela Sveriges befolkning.
Men vad kan jag göra åt det?
Det är inte direkt så att jag gör det för att jag tycker att det är roligt.
Önskar mycket hellre att jag också kunde se hyfsat lätt på saker och inte oroa mig så mycket och gå och älta saker och tänka på de om och om igen.
Men verkligheten är en annan.
Och jag vet inte hur jag skulle kunna göra, man kan ju inte bara sluta att tänka.
Och ju mer jag tänker på att jag tänker på att jag tänker för mycket och oroar mig för mycket desto argare blir jag på mig själv ---> ännu mera tankar och vips så var man där igen.
Även fast man inte ville det.
En ond spiral av tankar.
Det gör ju inte att man tänker mindre precis...
Den kommentaren fick jag av min mamma idag och svaret?
"Jag vet"
Jag vet det alldeles för väl. Jag tänker nog så att det räcker åt hela Sveriges befolkning.
Men vad kan jag göra åt det?
Det är inte direkt så att jag gör det för att jag tycker att det är roligt.
Önskar mycket hellre att jag också kunde se hyfsat lätt på saker och inte oroa mig så mycket och gå och älta saker och tänka på de om och om igen.
Men verkligheten är en annan.
Och jag vet inte hur jag skulle kunna göra, man kan ju inte bara sluta att tänka.
Och ju mer jag tänker på att jag tänker på att jag tänker för mycket och oroar mig för mycket desto argare blir jag på mig själv ---> ännu mera tankar och vips så var man där igen.
Även fast man inte ville det.
En ond spiral av tankar.
Det gör ju inte att man tänker mindre precis...
Jag skäms...
Jag skäms fan.
Idag har vi haft miljökunskap än en gång och växthuseffekten och global uppvärmning var huvudämnet.
Som vanligt går jag ut från lektionen med en stooor klump i magen.
Vad fan sysslar vi med egentligen? Världen håller på att gå under och vi bara står och rycker på axlarna.
Tror inte riktigt att vi, jag förstår det helt ändå.
Världen kan gå under inom mindre än 100 år och då är det för sent att göra något när det väl har tagit fart.
När vi väl börjar se konsekvenserna på riktigt.
Det skrämmer mig.
Även om jag inte lever då så kanske mina barnbarnsbarn aldrig får uppleva världen tack vare det liv vi lever idag.
Växthuseffekt och miljökatastrofer, det är Riktiga problem...
och vad fan klagar jag över?
Att jag har mat!
Det är såå jävla sjukt att det finns inte.
En spegelbild, mat, siffror på en våg och andra i-landsproblem.
Jag skäms över mig själv..!
Och det gör inte självbilden bättre.
Det måste ju innebära att jag är en dålig människa? Att jag står här och klagar.
Varför kan jag inte bara vara nöjd och tacksam?
Jag skäms...
Idag har vi haft miljökunskap än en gång och växthuseffekten och global uppvärmning var huvudämnet.
Som vanligt går jag ut från lektionen med en stooor klump i magen.
Vad fan sysslar vi med egentligen? Världen håller på att gå under och vi bara står och rycker på axlarna.
Tror inte riktigt att vi, jag förstår det helt ändå.
Världen kan gå under inom mindre än 100 år och då är det för sent att göra något när det väl har tagit fart.
När vi väl börjar se konsekvenserna på riktigt.
Det skrämmer mig.
Även om jag inte lever då så kanske mina barnbarnsbarn aldrig får uppleva världen tack vare det liv vi lever idag.
Växthuseffekt och miljökatastrofer, det är Riktiga problem...
och vad fan klagar jag över?
Att jag har mat!
Det är såå jävla sjukt att det finns inte.
En spegelbild, mat, siffror på en våg och andra i-landsproblem.
Jag skäms över mig själv..!
Och det gör inte självbilden bättre.
Det måste ju innebära att jag är en dålig människa? Att jag står här och klagar.
Varför kan jag inte bara vara nöjd och tacksam?
Jag skäms...
stor suck
skola igen,
back to basic.
men det blir aldrig som det en gång var.
ingenting kommer nånsin bli som det en gång var
och det gör ont att inse.
back to basic.
men det blir aldrig som det en gång var.
ingenting kommer nånsin bli som det en gång var
och det gör ont att inse.
Omedveten önskan
Jag kan inte hjälpa det.
Önskan finns där vare sig jag vill det eller inte.
Just nu är det alldeles för många önskningar.
På gott och ont.
Vissa peppar mig och andra förgör mig.
Vissa sårar andra ger mig hopp.
En sårar speciellt mycket, men kanske blir det bäst såhär?
Fan, känner mig så svag just nu...
Önskan finns där vare sig jag vill det eller inte.
Just nu är det alldeles för många önskningar.
På gott och ont.
Vissa peppar mig och andra förgör mig.
Vissa sårar andra ger mig hopp.
En sårar speciellt mycket, men kanske blir det bäst såhär?
Fan, känner mig så svag just nu...
Ord som sårar
Värdelös, misslyckad, äcklig, ful, tjock...
Ensam på andra sidan jorden?
Har nu bokat resa till Australien.
24 juni bär det av som det ser ut nu.
Kände just då att jag behövde det, ett mål liksom - någonting att kämpa för.
Något som kan hålla en "uppe" när det tar emot.
Bara komma bort från den här lilla hålan.
Men antar att det även är nu som tankarna kommer.
Det är en jävla massa pengar och jag med min "snålhet"/"ekonomiska sida"...
Sedan måste jag boka hemresedatum innan jag ens åkt dit, det är sjukt svårt!
Kan va där alltifrån en vecka till ett år.
Hur ska man kunna veta när man vill åka hem?
Jag som har beslutsångest i vanliga fall...
Men men, bokat som sagt och snart dimper ett inbetalningskort ner i brevlådan.
Herregud, jag fattar inte, det finns sååå mycket grejer jag vill göra.
Så många grejer jag vill se och så mycket som jag vill ändra.
Vet inte om tiden finns? Har lite smått panik för att man vips står där och är 40 och undrar vad fan man gjort med sitt liv?
Men ska ju försöka att inte oroa mig så mycket, det var ett av målen med året trots allt.
Paniken finns dock inom mig, kommer jag verkligen att klara det?
Ensam på andra sidan jorden...
24 juni bär det av som det ser ut nu.
Kände just då att jag behövde det, ett mål liksom - någonting att kämpa för.
Något som kan hålla en "uppe" när det tar emot.
Bara komma bort från den här lilla hålan.
Men antar att det även är nu som tankarna kommer.
Det är en jävla massa pengar och jag med min "snålhet"/"ekonomiska sida"...
Sedan måste jag boka hemresedatum innan jag ens åkt dit, det är sjukt svårt!
Kan va där alltifrån en vecka till ett år.
Hur ska man kunna veta när man vill åka hem?
Jag som har beslutsångest i vanliga fall...
Men men, bokat som sagt och snart dimper ett inbetalningskort ner i brevlådan.
Herregud, jag fattar inte, det finns sååå mycket grejer jag vill göra.
Så många grejer jag vill se och så mycket som jag vill ändra.
Vet inte om tiden finns? Har lite smått panik för att man vips står där och är 40 och undrar vad fan man gjort med sitt liv?
Men ska ju försöka att inte oroa mig så mycket, det var ett av målen med året trots allt.
Paniken finns dock inom mig, kommer jag verkligen att klara det?
Ensam på andra sidan jorden...
tänkvärt?
"Vid din sida
är jag säkerheten själv"
Vem är jag utan dig?
Du skrämmer mig samtidigt som du ger mig en enorm trygghet.
Jag kan alltid lita på dig för du tar alltid emot mig med öppna armar.
Du brukar ha svar på mina frågor om vad jag borde göra.
Ibland lyssnar jag, ibland inte.
För jag vet att du förgör mig, äter upp mig.
Rasar mitt inre.
Ändå vågar jag inte riktigt släppa dig.
Vågar inet stå på egna ben, utan dig.
Älskade vän, fruktade fiende
är jag säkerheten själv"
Vem är jag utan dig?
Du skrämmer mig samtidigt som du ger mig en enorm trygghet.
Jag kan alltid lita på dig för du tar alltid emot mig med öppna armar.
Du brukar ha svar på mina frågor om vad jag borde göra.
Ibland lyssnar jag, ibland inte.
För jag vet att du förgör mig, äter upp mig.
Rasar mitt inre.
Ändå vågar jag inte riktigt släppa dig.
Vågar inet stå på egna ben, utan dig.
Älskade vän, fruktade fiende
14.14, önskan är given
14.14
Är det då man får önska sig något?
Min önskan är självklar, men har fått lära mig att man inte ska säga högt vad man önskar sig för då slår det inte in.
Så håller det för mig själv så länge.
Projektarbetet går inte framåt.
kommer på mig själv i andra tankar fortfarande.
Så tänkte att jag får skriva av mig lite och sedan fortsätta och arbeta aktivt i 2 timmar.
Sen ska jag iväg och hämta mitt körkort, blir ett litet välbehövligt break.
Mitt i mina tankar kom jag på att jag struntar i X nu.
Lägger ner det helt och hållet.
Det gör ont och jag vet att minnena kommer att förfölja mig men då får de göra det.
Det sårar för mycket och jag orkar inte med tystnaden.
Hatar och fattar inet hur X kunde betyda så mycket.
Har ställt mig frågan VARFÖR?! tusen gånger utan att få några svar.
Och hur kan man fortsätta tycka om någon trots att den sårar en?
Det är helt sjukt.
Men nu måste jag lägga det bakom mig, acceptera att minnena lever kvar men mer utrymme än så ska X inte få.
Som sagt så sårar det för mycket.
(har tyvärr insett att det nog är en av anledningarna till att det gått lite utför :( omedvetet...)
Projektarbete nu, försök fokusera. Motivation!
Är det då man får önska sig något?
Min önskan är självklar, men har fått lära mig att man inte ska säga högt vad man önskar sig för då slår det inte in.
Så håller det för mig själv så länge.
Projektarbetet går inte framåt.
kommer på mig själv i andra tankar fortfarande.
Så tänkte att jag får skriva av mig lite och sedan fortsätta och arbeta aktivt i 2 timmar.
Sen ska jag iväg och hämta mitt körkort, blir ett litet välbehövligt break.
Mitt i mina tankar kom jag på att jag struntar i X nu.
Lägger ner det helt och hållet.
Det gör ont och jag vet att minnena kommer att förfölja mig men då får de göra det.
Det sårar för mycket och jag orkar inte med tystnaden.
Hatar och fattar inet hur X kunde betyda så mycket.
Har ställt mig frågan VARFÖR?! tusen gånger utan att få några svar.
Och hur kan man fortsätta tycka om någon trots att den sårar en?
Det är helt sjukt.
Men nu måste jag lägga det bakom mig, acceptera att minnena lever kvar men mer utrymme än så ska X inte få.
Som sagt så sårar det för mycket.
(har tyvärr insett att det nog är en av anledningarna till att det gått lite utför :( omedvetet...)
Projektarbete nu, försök fokusera. Motivation!
Rädsla
Jag är så rädd, försöker förtränga det men det går inget vidare.
Darrningarna och den konstanta klumpen i halsen avslöjar mig.
Jag önskar att jag bara kunde glömma det, få känslan att försvinna.
Måste verkligen ta tag i mitt projektarbete, kommer ingen vart ju och har bara jättepanik!
Sitter med papprena framför mig och ska skriva men kommer på mig själv med tankarna någon helt annanstans.
Jag är rädd.
Jag vet inte vad som skrämmer mest...
Är det tankarna som skrämmer?
Är det bilden i spegeln?
Är det att jag inte känner igen mig själv längre?
Är det rädsla för livet?
Är det rädsla för framtiden?
Är det rädsla för mig själv?
Jag vet inte.
Jag är bara så rädd, rädd för allting känns det som.
Rädd för att gå ut, rädd för samhälet, rädd för framtiden, rädd för livet och framför allt rädd för mig själv.
Den jag är och mina tankar.
Jag är inte den personen jag en gång var, och jag lär aldrig bli den personen igen.
Det har gått fyra år. Fyra år fyllda av rädlsa, mörker, kamp, vilja, hopplöshet, glädje, misslyckanden osv.
Fyra år är lång tid och jag har förändrats, inte bara av sjukdomen utan av livet jag levt.
Jag blir aldrig den jag en gång var, det är omöjligt.
Men kan jag påverka den jag kommer att bli?
Idag vet jag inte vem jag är, vem jag vill vara. Känner inte igen hon i spegeln längre.
Somliga går i trasiga skor...
Vad är det som avgör vilken plats man får i livet?
Varför föddes jag i Sverige och inte i Pakistan där krig hör till folkets vardag?
Varför blev det såhär, varför är jag där jag är idag?
Vad är det som gör att jag inte följde med till Thailand och var med i tsunamin?
hade ju väskorna packade och klara... Men jag följde inte med.
Är det ödet? Är allting förutbestämt?
Eller är det Gud som avgör allting?
Eller är det bara vi själva som påverkar?
Varför lever jag mitt trygga liv här i västvärlden? Medan andra får lida varje dag?
Varför har jag mina jälva i-landsproblem och går och klagar dagarna i ända?
Varför?!
Somliga går i trasiga skor,
säg vad beror det på?
Varför föddes jag i Sverige och inte i Pakistan där krig hör till folkets vardag?
Varför blev det såhär, varför är jag där jag är idag?
Vad är det som gör att jag inte följde med till Thailand och var med i tsunamin?
hade ju väskorna packade och klara... Men jag följde inte med.
Är det ödet? Är allting förutbestämt?
Eller är det Gud som avgör allting?
Eller är det bara vi själva som påverkar?
Varför lever jag mitt trygga liv här i västvärlden? Medan andra får lida varje dag?
Varför har jag mina jälva i-landsproblem och går och klagar dagarna i ända?
Varför?!
Somliga går i trasiga skor,
säg vad beror det på?
På flykt från verkligheten...
Jag vill bara försvinna.
Inte dö utan bara "försvinna" bort från allt.
Orkar inte resa mig just nu.
Ett misslyckande för mycket?
Det gör ont, och det sårar.
Blir så jävla lack på mig själv.
Ännu mer hat, precis vad jag behöver nu.
Orkar inte...
Varför rasar det?
Inte dö utan bara "försvinna" bort från allt.
Orkar inte resa mig just nu.
Ett misslyckande för mycket?
Det gör ont, och det sårar.
Blir så jävla lack på mig själv.
Ännu mer hat, precis vad jag behöver nu.
Orkar inte...
Varför rasar det?
Misslyckande
Ibland säger en bild mer än tusen ord...
Kort paus
Projektarbete och kliniskt rent överallt,
har til och med tvättat golven.
Kort paus, hämta andan.. Och gärna lite motivation.
Det behövs.
Tittar lite på karolinska insitutets hemsida om läkarutbildning,
resa till Australien.
Kämpa Johanna, kämpa!
Anledningen till att jag städar idag är att jag försöker städa bort all gammal skit. Bort med det.
Vill bara glömma.
Och trots att det bara är några grader ute står förnstret på vid gavel.
Svinkallt och håret reser sig på armarna
Men jag vill ha in den nya "friska" luften.
Även om jag skriver projektarbete går tankarna.
Slutsatsen kommer ikväll.
Än är det många timmar kvar att jobba på, oavsett om orken tryter.
har til och med tvättat golven.
Kort paus, hämta andan.. Och gärna lite motivation.
Det behövs.
Tittar lite på karolinska insitutets hemsida om läkarutbildning,
resa till Australien.
Kämpa Johanna, kämpa!
Anledningen till att jag städar idag är att jag försöker städa bort all gammal skit. Bort med det.
Vill bara glömma.
Och trots att det bara är några grader ute står förnstret på vid gavel.
Svinkallt och håret reser sig på armarna
Men jag vill ha in den nya "friska" luften.
Även om jag skriver projektarbete går tankarna.
Slutsatsen kommer ikväll.
Än är det många timmar kvar att jobba på, oavsett om orken tryter.
Fokus
Måste fokusera nu,
skita i alla förbannade tankar som aldrig vill ge upp.
Måste komma en bra bit med projektarbetet idag,
på något sätt...
Fokusera, fokusera fokusera.
Inställningen är dock fel redan från början.
Tror inte på mig själv, inte alls :(
skita i alla förbannade tankar som aldrig vill ge upp.
Måste komma en bra bit med projektarbetet idag,
på något sätt...
Fokusera, fokusera fokusera.
Inställningen är dock fel redan från början.
Tror inte på mig själv, inte alls :(
PP --> ProjektarbetsPANIK!
Paniken börjar komma krypande.
Förbannade projektarbete!
Tänkt att denna veckan ska vara "ägnad" åt Projektarbetet och hur långt har du kommit?!
Inte nånstans, Nada!
Visst har jag kläckt lite idéer i tanken men lååångt ifrån klar.
Och jag som skulle vara seriös.
Hela dagen imorgon får bli Projektarbete, måste ha självdisciplin nu...
Annars kommer det att gå illa, riktigt illa!
Behöver betygen, Måste prestera nu!
Fem månader, fem ynka månader.
Måste måste måste
Alla dessa måsten :(
Och orken?! Vart är den?!
Förbannade projektarbete!
Tänkt att denna veckan ska vara "ägnad" åt Projektarbetet och hur långt har du kommit?!
Inte nånstans, Nada!
Visst har jag kläckt lite idéer i tanken men lååångt ifrån klar.
Och jag som skulle vara seriös.
Hela dagen imorgon får bli Projektarbete, måste ha självdisciplin nu...
Annars kommer det att gå illa, riktigt illa!
Behöver betygen, Måste prestera nu!
Fem månader, fem ynka månader.
Måste måste måste
Alla dessa måsten :(
Och orken?! Vart är den?!
Det gick, tro det eller ej :)
Det var längesedan jag mådde så dåligt och var så nervös som jag var idag halv nio.
Hade då kört en timmes lektion och var nära att börja gråta i bilen.
Det kommer aldrig att gå, du klarar inte det här,
Inte en chans!
Känslan var ungefär densamma som att gå och väga sig sommaren då jag mådde som sämst då jag visste att jag var tvungen att gå upp i vikt om jag inte skulle "tvångsintas" och behöva sondmatas.
Och jag visste att vågen skulle visa att jag hade misslyckats.
Samma känsla var det som smög sig på mig idag efter körningen.
Tankarna rusade fram och tillbaka i huvudet. Ångest och Panik.
Magen och jag var låångt ifrån kompisar.
(Att jag hade drömt att jag kuggade på natten igen gjorde inte saken bättre)
Självförtroendet var ungefär i nivå med marken.
Kändes dock bättre efter min andra kärlektion för dagen.
En halvtimme kvar. (Tankarna på HELT annat håll, FAN!)
Kommer ALDRIG att klara det här.
Förbannade tankar! De sabbar allt.
Men vad har jag för val, inte direkt så att man säger till Gun en halvtimme innan
"Du, jag hoppar uppkörningen"
Nervös till tusen, Andas Johanna andas.
Bort med alla sjuka tankar, FÖRSVINN!
Det kommer gå bra, bara jag lugnar ner mig.
Gör ditt bästa bara.
Frågade Gun om inte hon var nervös.
Hon kollade på mig och höjde ögonbrynet,
"varför skulle jag vara det, du är en stark fyra ju. Du SKA inte kugga"
Pressen växer. Fy fan, får man spy?!
Sedan kommer det två gubbar gående. Oh yes! Två stycken! UNDERBART! :(
Yttre kontroll + en jävla massa grejer.
Tycker de hann kolla det mesta.
Parkering, backa runt hörn, landsväg, vänstersväng, trafikljus + vänstersväng, oskyddade trafikanter, uppsikt, tömma osv osv...
In på parkeringen igen, 45 minuter senare. Darrar på handen.
"Grattis du klarade det!"
"Va?! Seriöst, du skojjar?!"
Han ler bara och skrattar lite och kollar på sin kollega som också skrattar.
"Lycka till"
Det är över, jag har körkort. Jättekonstig känsla.
Hur fan ska jag kunna, våga köra runt i en bil ensam?
Det funkar ju inte, men d kan jag ju inte direkt säga till inspektörerna...
"du, ni borde inte godkänna mig för jag kan inte köra" Hade varit Lyckat!
Så massa känslor, tankar idag med andra ord. Men det gick,
te på fan, det gick :)
Ett mål avklarat :)
En dag så?!
Himlen är oskyldigt blå,
Som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
Rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
När broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in I en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
När vi växte upp, lekte livet,
Vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
Framtid skulle bli,
Oförbrukat fri.
Somrar svepte fram,
Jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt...
Kommer dagarna igen?
Som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
Rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
När broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in I en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
När vi växte upp, lekte livet,
Vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
Framtid skulle bli,
Oförbrukat fri.
Somrar svepte fram,
Jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt...
Kommer dagarna igen?
Andas i kvadrat
ett, två, tre, fyra
håll andan i fyra sekunder
ett, två, tre, fyra
Försvinn försvinn försvinn!
håll andan i fyra sekunder
ett, två, tre, fyra
Försvinn försvinn försvinn!
Kuggad x 3
Underbara drömmar,
nu är jag inte alls mer nervös.
Har kuggat min uppkörning tre, TRE, gånger under natten.
Ibland hoppas man inte att drömmar blir verklighet.
Jättenervös nu.
Jobb för hela slanten idag också.
12-20.30...
Det var ju det med besluten och prioriteringarna.
nu är jag inte alls mer nervös.
Har kuggat min uppkörning tre, TRE, gånger under natten.
Ibland hoppas man inte att drömmar blir verklighet.
Jättenervös nu.
Jobb för hela slanten idag också.
12-20.30...
Det var ju det med besluten och prioriteringarna.
Döda en demon, del 1
Tankarna vill inte försvinna och jobb som väntar.
Men på något sätt måste jag förtränga och mota bort alla demoner för ett par timmar åtminstone (helst hela livet)
Hur?!
Det vet jag inte än.
Men antar att det bästa är att bara le och skratta åt de.
Möta hat med kärlek.
De ska inte få någon makt.
Bara pussar och kramar.
Önskar att jag orkar skratta åt de.
Skratta och räcka ut tungan...
Det är ju trots allt mitt liv, borde det inte vara jag som bestämmer då?! Inte de...
Prioriteringar
Blä blä blä!
Sååå mycket saker som behöver och måste bli gjorda som sagt.
Har gjort mig en lista, som vanligt.
Undrar om det finns någon som skriver lika många lappar och listor som jag gör... Alltid alltid alltid.
Men om det hjälper, underlättar så why not?
Har strukit tre punkter från in lista nu iallafall och snart bär det av til jobbet.
Väldigt trött i huvudet men jaja. Skönt att komma hemifrån också trots allt.
Grymt svårt att veta hur man ska prioritera sin tid!
Och med min beslutsångest blir det ju inte direkt bättre.
Om jag gör det så blir det ju si och om jag gör det så blir det ju så.
Vilket är bäst? vad borde jag göra? Vad händer om jag gör det?!
AHHHHHHH!
Får panik på mig själv. Jag vill också kunna chilla mig igenom livet.
Tänka "Ähh, vad fan det löser la sig" och bara göra det jag känner för.
Nu har jag mer panik som sagt och funderar på om jag verkligen borde göra det istället för det ochdå hinner jag inte med det eller gör jag det?!
Känner mig som en yr höna.
Men jobbet kan jag inte undgå nu iallafall, så det blir ett break.
Hoppas bara på att få lite nya krafter lagom till jag ska iväg.
Släppa skolarbeten och uppkörningspanik.
Andas i kvadrat... Björnar är inte farliga
Sååå mycket saker som behöver och måste bli gjorda som sagt.
Har gjort mig en lista, som vanligt.
Undrar om det finns någon som skriver lika många lappar och listor som jag gör... Alltid alltid alltid.
Men om det hjälper, underlättar så why not?
Har strukit tre punkter från in lista nu iallafall och snart bär det av til jobbet.
Väldigt trött i huvudet men jaja. Skönt att komma hemifrån också trots allt.
Grymt svårt att veta hur man ska prioritera sin tid!
Och med min beslutsångest blir det ju inte direkt bättre.
Om jag gör det så blir det ju si och om jag gör det så blir det ju så.
Vilket är bäst? vad borde jag göra? Vad händer om jag gör det?!
AHHHHHHH!
Får panik på mig själv. Jag vill också kunna chilla mig igenom livet.
Tänka "Ähh, vad fan det löser la sig" och bara göra det jag känner för.
Nu har jag mer panik som sagt och funderar på om jag verkligen borde göra det istället för det ochdå hinner jag inte med det eller gör jag det?!
Känner mig som en yr höna.
Men jobbet kan jag inte undgå nu iallafall, så det blir ett break.
Hoppas bara på att få lite nya krafter lagom till jag ska iväg.
Släppa skolarbeten och uppkörningspanik.
Dessa prioriteringar!
vad, Vad, VAD?! ska man välja egentligen och när, När, NÄR?!
Andas i kvadrat... Björnar är inte farliga
Bit ihop
Idag känns det som om jag har tusen saker att göra.
Eller ja, den här helgen och veckan som kommer rättare sagt.
det är verkligen Massor!
Skola, skola, skola + jobb, jobb, jobb m.m...
Vet inte hur jag ska hinna med det eller orka men har inte direkt några val.
Så bara till att bita ihop antar jag?
Känner mig lite ofokuserad för tillfället dock.
Får inte in sakerna jag läser i huvudet.
Det går väldigt segt.
Ska inte klaga, jag vet. Det var målet med året så som sagt bara till att bita ihop.
Eller ja, den här helgen och veckan som kommer rättare sagt.
det är verkligen Massor!
Skola, skola, skola + jobb, jobb, jobb m.m...
Vet inte hur jag ska hinna med det eller orka men har inte direkt några val.
Så bara till att bita ihop antar jag?
Känner mig lite ofokuserad för tillfället dock.
Får inte in sakerna jag läser i huvudet.
Det går väldigt segt.
Ska inte klaga, jag vet. Det var målet med året så som sagt bara till att bita ihop.
Jadu, vad ska man säga?
Känner mig rätt "meningslös" idag.
Inte speciellt mycket motiavtion.
Försöker dock se det positivt.
Bara för att den här dagen tar emot ska jag inte ge upp.
eller rättare sagt, får inte ge upp...
Så nya tag imorgon, än en gång.
(Varför känner jag igen den meningen alltför väl?)
Hänt alldeles för många gånger.
Men jag har en plan...
Timad och klar in i minsta detalj...
Inte speciellt mycket motiavtion.
Försöker dock se det positivt.
Bara för att den här dagen tar emot ska jag inte ge upp.
eller rättare sagt, får inte ge upp...
Så nya tag imorgon, än en gång.
(Varför känner jag igen den meningen alltför väl?)
Hänt alldeles för många gånger.
Men jag har en plan...
Timad och klar in i minsta detalj...
Lite motivation trots allt :)
Idag tänkte jag att nu fan...
MOTIVATION!
Så började dagen med att gå till syon.
Försök till att få ett mål att kämpa för.
Även fast jag var lite rädd för resultatet så ja, jag gick iallafall dit och frågade om det fanns någon chans att komma in på läkarutbildningen utan att behöva läsa upp alla betyg till MVG eller skriva ett högskoleprov på 2,0 (urlätt menar jag...)
Och jag fick ett underbart svar.
Det kan gå ändå :)
Så än kan jag hålla mina drömmar vid liv ---> barnläkare...
Det finns chans att komma in på intervjuer också och då krävs det inte så extrema betyg/högskoleprov resultat.
Det blir till att kämpa nu iallafall, känns lite mer motiverat med skolan nu alltså.
Skönt det för fy fan för fysiken.
Kommer ha en grym depression fram i maj innan provet är gjort. Usch, hemska tanke...
Hyfsad dag med andra ord.
Förhoppningsvis löser allting sig.
Får ta en sak i taget bara.
Måste lära mig att chilla...
MOTIVATION!
Så började dagen med att gå till syon.
Försök till att få ett mål att kämpa för.
Även fast jag var lite rädd för resultatet så ja, jag gick iallafall dit och frågade om det fanns någon chans att komma in på läkarutbildningen utan att behöva läsa upp alla betyg till MVG eller skriva ett högskoleprov på 2,0 (urlätt menar jag...)
Och jag fick ett underbart svar.
Det kan gå ändå :)
Så än kan jag hålla mina drömmar vid liv ---> barnläkare...
Det finns chans att komma in på intervjuer också och då krävs det inte så extrema betyg/högskoleprov resultat.
Det blir till att kämpa nu iallafall, känns lite mer motiverat med skolan nu alltså.
Skönt det för fy fan för fysiken.
Kommer ha en grym depression fram i maj innan provet är gjort. Usch, hemska tanke...
Hyfsad dag med andra ord.
Förhoppningsvis löser allting sig.
Får ta en sak i taget bara.
Måste lära mig att chilla...
Ett steg i rätt riktning?!
signalerna går fram en efter en...
Telefonsvararen går på.
Jag lägger på.
Fan också
En gång till, samma procedur.
Den här gången lämnar jag ett meddelande.
Rädd men samtidigt lättad
Ett steg i rätt riktning?
Upp med kragen
En snabb blick i spegeln,
är det verkligen jag?!
Det händer väldigt väldigt mycket i huvudet just nu.
Skolan börjar igen imorgon, skola - prov- krav...
Usch fy, försöker se det positiva. bara ett halvår kvar till student.
Inte ens det, fem månader...
Behöver som sagt hitta motivationen.
Den har inte kommit under natten men jag ska hitta den!
Idag är det en ny dag, nya tag och nya möjligheter.
Försöka se det positiva och ändra min inställning.
Kommer ihåg när jag spelade fotboll när jag var yngre.
Det gick inte alltid kalas för oss men vi kämpade ändå.
Slutsignalen hade ju inte ljudit än och allt kan hända...
Istället för att sätta oss ner på planen och ge upp så samlade vi oss,
fortsatte kämpa och
drog upp kragen...
Än är det inte försent...
är det verkligen jag?!
Det händer väldigt väldigt mycket i huvudet just nu.
Skolan börjar igen imorgon, skola - prov- krav...
Usch fy, försöker se det positiva. bara ett halvår kvar till student.
Inte ens det, fem månader...
Behöver som sagt hitta motivationen.
Den har inte kommit under natten men jag ska hitta den!
Idag är det en ny dag, nya tag och nya möjligheter.
Försöka se det positiva och ändra min inställning.
Kommer ihåg när jag spelade fotboll när jag var yngre.
Det gick inte alltid kalas för oss men vi kämpade ändå.
Slutsignalen hade ju inte ljudit än och allt kan hända...
Istället för att sätta oss ner på planen och ge upp så samlade vi oss,
fortsatte kämpa och
drog upp kragen...
Än är det inte försent...
Motivationen! --> kom fram, kom fram!
Vet inte riktigt vart min motivation har försvunnit.
Har ingen lust, ork att ta tag i saker och ting.
Fattar inte varför, blir bara så förbannad på mig själv!
VARFÖR Johanna, varför?!
Vet inte riktigt var jag ska hitta den,
känns som om ingenting hjälper just nu.
Måste komma på någonting, något som gör att jag orkar ta tag i det igen.
För det måste jag...
Hur ont det n kommer att göra så måste jag göra det.
Anfall är bästa försvar heter det ju trots allt.
Samma med skolan, såå totalt omotiverad, trots att det bara är ett halvår kvar. Ett fjuttigt halvår. Inte ens det.
Borde vara mer ambitiös vad gäller skolarbete och sluta skjuta upp allting.
Mår bara dåligt av det.
Så motivation och inställning, annars komemr jag ingenvart :(
MÅSTE hitta den igen.
Har ingen lust, ork att ta tag i saker och ting.
Fattar inte varför, blir bara så förbannad på mig själv!
VARFÖR Johanna, varför?!
Vet inte riktigt var jag ska hitta den,
känns som om ingenting hjälper just nu.
Måste komma på någonting, något som gör att jag orkar ta tag i det igen.
För det måste jag...
Hur ont det n kommer att göra så måste jag göra det.
Anfall är bästa försvar heter det ju trots allt.
Samma med skolan, såå totalt omotiverad, trots att det bara är ett halvår kvar. Ett fjuttigt halvår. Inte ens det.
Borde vara mer ambitiös vad gäller skolarbete och sluta skjuta upp allting.
Mår bara dåligt av det.
Så motivation och inställning, annars komemr jag ingenvart :(
MÅSTE hitta den igen.
det är inte lätt när det är svårt
Så sant som det var sagt...
Och det blir fan aldrig som man tror...
Men jag har trots allt många mål för det här året och bara för att jag misslyckas med några tänker jag inte misslyckas med alla så ska inte klaga. (det var trots allt ett mål också ju.)
Så nu ska vi försöka ändra inställing och se ljust på saker och ting.
Rätt konstigt btw, tror att ganska många ser mig som en ganska positiv och glad tjej, om man ska tro på vad de säger då :)
Men jag håller inte med de.
Kan bli mycket bättre iallafall.
Så kan inet låta hela världen rasa bara för att visa saker tar emot, bara att ta nya tag.
Det komemr en ny dag imorgon trots allt och vem vet, kanske blir det sol?! :)
Och det blir fan aldrig som man tror...
Men jag har trots allt många mål för det här året och bara för att jag misslyckas med några tänker jag inte misslyckas med alla så ska inte klaga. (det var trots allt ett mål också ju.)
Så nu ska vi försöka ändra inställing och se ljust på saker och ting.
Rätt konstigt btw, tror att ganska många ser mig som en ganska positiv och glad tjej, om man ska tro på vad de säger då :)
Men jag håller inte med de.
Kan bli mycket bättre iallafall.
Så kan inet låta hela världen rasa bara för att visa saker tar emot, bara att ta nya tag.
Det komemr en ny dag imorgon trots allt och vem vet, kanske blir det sol?! :)
Älskade väckarklocka...
Japp, klockan ringer 06.45...
Behöver jag säga att jag är utvilad till tusen?!
Tveksamt va?
Men trots allt självvalt.
Blir jobb ett par timmar nu. Kommer la hem runt tre igen.
Vad hände med alla sakerna jag skulle hinna göra innan skolan började?!
Jaaa.. Den frågan lär stå utan svar.
Hoppas på att jag kan göra något bra av den här dagen nu.
Upp till kamp
Behöver jag säga att jag är utvilad till tusen?!
Tveksamt va?
Men trots allt självvalt.
Blir jobb ett par timmar nu. Kommer la hem runt tre igen.
Vad hände med alla sakerna jag skulle hinna göra innan skolan började?!
Jaaa.. Den frågan lär stå utan svar.
Hoppas på att jag kan göra något bra av den här dagen nu.
Upp till kamp
Dåliga samvetet
Vad är felet?
Borde ju vara världens lyckligaste, men det är jag inte.
Jag har egentligen ALLT man kan önska sig, ändå så klagar jag.
Det är SJUKT!
Hur många gånger har man inte hört
"Tänk på barnen i Afrika"
Alldeles för många ja.
Men blir det bättre av det?
Jag får bara väldigt väldigt dåligt samvete.
Har det ju så sjukt bra egentligen,
så vad är det som saknas?!
Varför kan jag inte bara uppskatta livet?!
Jag vet inte vad det är som felar.
Jag bor i trygga Sverige, har tak över huvudet, tillgång till rent vatten och mat, underbara människor runtomkring mig (familj och vänner). Lever ett liv i lyx om man jämför med många.
Ändå klagar jag, SJUKT!
Vad är det för problem jag har EGENTLIGEN?! I-landsproblem... Jag skäms över mig själv, något så otroligt...
Borde vara så extremt nöjd och tacksam,
men verkligheten är en annan.
Och ännu värre så klagar jag ibland över att jag har det som andra saknar, det som vissa skulle ge allt för.
Mat.
Det är fanimej så jävla fel.
Sååå fel! jag är medveten om det, ändå så fortsätter jag.
Varför?!
Borde ju vara världens lyckligaste, men det är jag inte.
Jag har egentligen ALLT man kan önska sig, ändå så klagar jag.
Det är SJUKT!
Hur många gånger har man inte hört
"Tänk på barnen i Afrika"
Alldeles för många ja.
Men blir det bättre av det?
Jag får bara väldigt väldigt dåligt samvete.
Har det ju så sjukt bra egentligen,
så vad är det som saknas?!
Varför kan jag inte bara uppskatta livet?!
Jag vet inte vad det är som felar.
Jag bor i trygga Sverige, har tak över huvudet, tillgång till rent vatten och mat, underbara människor runtomkring mig (familj och vänner). Lever ett liv i lyx om man jämför med många.
Ändå klagar jag, SJUKT!
Vad är det för problem jag har EGENTLIGEN?! I-landsproblem... Jag skäms över mig själv, något så otroligt...
Borde vara så extremt nöjd och tacksam,
men verkligheten är en annan.
Och ännu värre så klagar jag ibland över att jag har det som andra saknar, det som vissa skulle ge allt för.
Mat.
Det är fanimej så jävla fel.
Sååå fel! jag är medveten om det, ändå så fortsätter jag.
Varför?!
Te utan tårar
Te :) UTAN tårar :D
Väldigt väldigt skönt.
Visst har det varit en jobbig dag stundtals men just nu känns det helt okej.
hade jag inte vetat bättre hade jag till och med sagt att jag mådde bra,
Den ni! :)
Önskar att jag kunde behålla den här känslan inom mig nu och plocka fram den varje gång det är jobbigt för jag vet ju trots allt att det finns så mycket mer.
Vet tyvärr också att det kommer komma många fler mörka dagar och att det kommer vara svårt att vara stark.
Men borde leva mer i nuet och strunta i de tankarna nu. (Svårt dock)...
Dagen har inte alls blivit som jag först planerade den men who cares?
Måste den vara som jag planerat den, mår ju trots allt bra.
Och då är det värt all omplanering.
Jobbat 7.30-16.30, städat, gått på en underbar promenad! (tack vännen, obeskrivlig kärlek)
Väldigt väldigt skönt.
Visst har det varit en jobbig dag stundtals men just nu känns det helt okej.
hade jag inte vetat bättre hade jag till och med sagt att jag mådde bra,
Den ni! :)
Önskar att jag kunde behålla den här känslan inom mig nu och plocka fram den varje gång det är jobbigt för jag vet ju trots allt att det finns så mycket mer.
Vet tyvärr också att det kommer komma många fler mörka dagar och att det kommer vara svårt att vara stark.
Men borde leva mer i nuet och strunta i de tankarna nu. (Svårt dock)...
Dagen har inte alls blivit som jag först planerade den men who cares?
Måste den vara som jag planerat den, mår ju trots allt bra.
Och då är det värt all omplanering.
Jobbat 7.30-16.30, städat, gått på en underbar promenad! (tack vännen, obeskrivlig kärlek)
Minnen och saknad
Idag har det flugit många tankar genom Johanna huvud.
Många minnen som kommit upp till ytan.
och med minnena --- saknad...
Framförallt två personer som jag saknar just nu.
Den ena, X, borde jag inte sakna.
Det är läskigt hur vissa personer kan bita sig fast så i ens huvud.
Önskar att jag kunde glömma X men det funkar tyvärr inte.
Tror att de mesta känslorna har kommit i efterhand, när allting redan är försent.
Även om jag var rädd då och inte tog tillvara på de stunderna vi fick.
Något jag ångrar idag :(
Men jag kan inte vrida tiden tillbaka hur mycket jag än önskar och hade velat.
Blä! Ibland sårar verkligen minnena. Kan du inte bara försvinna?!
Den andra personen jag saknar just nu är min bror.
De senaste åren har jag förstått hur mycket han faktiskt betyder för mig.
Det är också lite skrämmande... Har gått igenom vissa saker som har fått mig att inse det.
Han har ofta skojat om att han är "bäst" och min stora idol. Och vi har skrattat mycket åt det men om sanningen ska fram så är det just så.
För tillfället är han långt, långt borta och kommer att fortsätta att vara borta ett bra tag till.
tycker verkligen att han gjorde rätt som åkte men kan inte ljuga och säga att jag inte saknar honom.
Tyvärr tror jag inte att jag alltid är så bra på att visa det.
Det är svårt att visa hur man känner för någon, fattar inte varför men så är det iallafall.
Hoppas bara att han vet att han betyder otroligt mycket för mig.
Vet inte riktigt var jag skulle varit idag om han inte hade funnitsoch stöttat mig.
Har ofta fått höra att jag är för känslig, ofta från honom. Och jag antar att han har rätt.
Men jag vet inte om det är någonting jag skäms för.
Det är väl upp til mig om jag vill sitta här med tårar och sakna honom.
Det är kanske mitt sätt att visa min kärlek...
Många minnen som kommit upp till ytan.
och med minnena --- saknad...
Framförallt två personer som jag saknar just nu.
Den ena, X, borde jag inte sakna.
Det är läskigt hur vissa personer kan bita sig fast så i ens huvud.
Önskar att jag kunde glömma X men det funkar tyvärr inte.
Tror att de mesta känslorna har kommit i efterhand, när allting redan är försent.
Även om jag var rädd då och inte tog tillvara på de stunderna vi fick.
Något jag ångrar idag :(
Men jag kan inte vrida tiden tillbaka hur mycket jag än önskar och hade velat.
Blä! Ibland sårar verkligen minnena. Kan du inte bara försvinna?!
Den andra personen jag saknar just nu är min bror.
De senaste åren har jag förstått hur mycket han faktiskt betyder för mig.
Det är också lite skrämmande... Har gått igenom vissa saker som har fått mig att inse det.
Han har ofta skojat om att han är "bäst" och min stora idol. Och vi har skrattat mycket åt det men om sanningen ska fram så är det just så.
För tillfället är han långt, långt borta och kommer att fortsätta att vara borta ett bra tag till.
tycker verkligen att han gjorde rätt som åkte men kan inte ljuga och säga att jag inte saknar honom.
Tyvärr tror jag inte att jag alltid är så bra på att visa det.
Det är svårt att visa hur man känner för någon, fattar inte varför men så är det iallafall.
Hoppas bara att han vet att han betyder otroligt mycket för mig.
Vet inte riktigt var jag skulle varit idag om han inte hade funnitsoch stöttat mig.
Har ofta fått höra att jag är för känslig, ofta från honom. Och jag antar att han har rätt.
Men jag vet inte om det är någonting jag skäms för.
Det är väl upp til mig om jag vill sitta här med tårar och sakna honom.
Det är kanske mitt sätt att visa min kärlek...
Dödshjälp?!
Första momentet för dagen är klart.
Religionsarbete om dödshjälp.
Spenderat två-tre!!! timmar framför datorn nu för att sammanställa allting. Helt sjukt.
Men intressant... Trodde från början att jag var för dödshjälp men efter allt jag nu läst så måste jag erkänna att jag tror jag skulle ta ställning emot dödshjälp nu. Knep knep.
En sak är säker, GRYMT svår fråga!
Tackade just ja till jobb imorgon också,
Vet inte hur käckt det var men 8 timmars jobb + helg OB tackar man inte nej till trots allt...
Känner att det finns en massa andra saker jag borde göra men jaja, det får lösa sig.
Shalalala, massor att göra!
men punkt ett för dagen är iallafall avklarad! (reslutatet orkar jag inte betygsätta, det får vara bra liksom...)
Religionsarbete om dödshjälp.
Spenderat två-tre!!! timmar framför datorn nu för att sammanställa allting. Helt sjukt.
Men intressant... Trodde från början att jag var för dödshjälp men efter allt jag nu läst så måste jag erkänna att jag tror jag skulle ta ställning emot dödshjälp nu. Knep knep.
En sak är säker, GRYMT svår fråga!
Tackade just ja till jobb imorgon också,
Vet inte hur käckt det var men 8 timmars jobb + helg OB tackar man inte nej till trots allt...
Känner att det finns en massa andra saker jag borde göra men jaja, det får lösa sig.
Shalalala, massor att göra!
men punkt ett för dagen är iallafall avklarad! (reslutatet orkar jag inte betygsätta, det får vara bra liksom...)
Ett Djupt Andetag
Kroppen börjar ryck när klockan står på 07.34...
Men lite för tidigt att gå upp, det är ju trots allt lördag. Dvs tonåringar räknas gå upp klockan 13 ungefär.
Även jag, men icke.
Sömn är överskattat...
Idag behöver jag utan tvekan ta tag i en massa skolarbete, tyvärr :(
Skjutit på det alldeles för länge nu.
Kommer alltid på en massa andra "bra" grejer som jag MÅSTE göra istället och vips så är den dagen borta och vad har jag gjort? Nada...
Så NU är det dags, nu direkt med bums.
Satte på lite Bob Dylan för att få lite rätt känsla.
Var ungefär på det humöret jag var idag. Musiken jag lyssnar på brukar ofta beskriva hur jag mår rätt bra.
Konstigt...
Fick förresten ett sms inatt.
Fattar inte att ett litet sms, några få ord kan betyda så mycket.
De borde inte ha någon betydelse men bryr de sig?
Knappast!
Borde inte bry mig om, helst glömma, personen i fråga. Men det tar vi också en annan gång. Precis som min "död-teori"...
Tack! iallafall. Tror jag behövde det.
Dags att ta tag i det.
INSTÄLLNING!
Vad händer sedan..?
För en vecka sedan var jag med om någoting som har satt igång väldigt många tankar i huvudet på mig.
För första gången i mitt liv såg jag en död kvinna.
Hon var så skrämmande och samtidigt så vacker.
Känslan, tankarna går inte riktigt att beskriva...
Så konstigt att tänka att någon är där men inte där.
Hon låg där i sin säng men ändå var hon inte där...
Efter tårarna, som kom även om jag försökte hålla tillbaka de, så dök de upp mer tankar i huvudet på mig.
Vad händer sedan?
Det är vid sådana tillfällen som jag önskar att jag hade haft en tro.
Men jag saknar den tron, kan inte "bara" tro på att det finns en Gud.
Det stämmer inte enligt mig.
Det är skrämmande att tänka att det blir svart.
Att allt man har varit bara slutar att existera...
Skrämmande som sagt.
Fast är inte så jätterädd för att jag själv ska dö.
Det som gör mig räddast är alla de runtomkring mig som kommer gå bort.
Familj, nära och kära.
Det gör mig rädd, fruktansvärt rädd.
Kanske är det därför jag har svårt att koppla av nu,
behöver inte direkt somna än men känner att det kommer bli svårt att somna inatt.
Det är så skrämmande att alla en dag kommer att försvinna.
(jag har dock en teori om någonting "fint" som kanske kommer hända efter det att man somnar in, men den teorin drar jag en annan dag...)
Med tankarna kring döden följer fler tankar och fler tankar och fler tankar.
Summa: En Jävla massa tankar.
Hursomhelst så blir döden så "nära" på något sätt när man upplever den som jag gjorde då.
Och jag är som sagt mest rädd för att mina nära ska försvinna.
Om jag fick önska en sak just nu så skulle det vara att
Alla de som står mig nära skulle veta hur mycket de betyder för mig,
hur mycket de hjälper mig,
hur UNDERBARA de är
och hur mycket jag älskar de.
Vet att jag inte alltid är så bra på att visa detta.
Men önskar och hoppas verkligen att ni vet om det.
Vad vore jag utan er?
Tack!
För första gången i mitt liv såg jag en död kvinna.
Hon var så skrämmande och samtidigt så vacker.
Känslan, tankarna går inte riktigt att beskriva...
Så konstigt att tänka att någon är där men inte där.
Hon låg där i sin säng men ändå var hon inte där...
Efter tårarna, som kom även om jag försökte hålla tillbaka de, så dök de upp mer tankar i huvudet på mig.
Vad händer sedan?
Det är vid sådana tillfällen som jag önskar att jag hade haft en tro.
Men jag saknar den tron, kan inte "bara" tro på att det finns en Gud.
Det stämmer inte enligt mig.
Det är skrämmande att tänka att det blir svart.
Att allt man har varit bara slutar att existera...
Skrämmande som sagt.
Fast är inte så jätterädd för att jag själv ska dö.
Det som gör mig räddast är alla de runtomkring mig som kommer gå bort.
Familj, nära och kära.
Det gör mig rädd, fruktansvärt rädd.
Kanske är det därför jag har svårt att koppla av nu,
behöver inte direkt somna än men känner att det kommer bli svårt att somna inatt.
Det är så skrämmande att alla en dag kommer att försvinna.
(jag har dock en teori om någonting "fint" som kanske kommer hända efter det att man somnar in, men den teorin drar jag en annan dag...)
Med tankarna kring döden följer fler tankar och fler tankar och fler tankar.
Summa: En Jävla massa tankar.
Hursomhelst så blir döden så "nära" på något sätt när man upplever den som jag gjorde då.
Och jag är som sagt mest rädd för att mina nära ska försvinna.
Om jag fick önska en sak just nu så skulle det vara att
Alla de som står mig nära skulle veta hur mycket de betyder för mig,
hur mycket de hjälper mig,
hur UNDERBARA de är
och hur mycket jag älskar de.
Vet att jag inte alltid är så bra på att visa detta.
Men önskar och hoppas verkligen att ni vet om det.
Vad vore jag utan er?
Tack!
Som en berg- och dalbana :(
Det som var så bra vände ganska plötsligt.
Varför satte jag på TV:n för?! :(
Helt plötsligt går det utför...
Tror att vi alla behöver den där "puffen" ibland.
Som gör så att vi orkar.
Jag hade behövt den nu.
Man behöver trots allt folk som tror på en.
Just nu hade jag bara behövt en stor kram och någon som sa orden
"Jag tror på dig"
Utan att det var tvingat eller utan att personen gjorde det för att vara snäll,
någon som sa det direkt från hjärtat för att han/hon faktiskt trodde på mig.
Varför satte jag på TV:n för?! :(
Helt plötsligt går det utför...
Tror att vi alla behöver den där "puffen" ibland.
Som gör så att vi orkar.
Jag hade behövt den nu.
Man behöver trots allt folk som tror på en.
Just nu hade jag bara behövt en stor kram och någon som sa orden
"Jag tror på dig"
Utan att det var tvingat eller utan att personen gjorde det för att vara snäll,
någon som sa det direkt från hjärtat för att han/hon faktiskt trodde på mig.
Som en snigel...
Antar att många skulle ha synpunkter på hur jag tar tag i det...
Men spelar det någon roll?
Så länge det går åt rätt håll och jag faktiskt tar tag i det?!
Har försökt på så många sätt men de har ju tydligen inte fungerat.
Så är det fel av mig att göra det på "mitt sätt"...
Visst går det ganska långsamt men det går ju framåt :)
Och det är ju trots allt huvudsaken.
Tro det eller ej så mår jag rätt bra och då anser jag iallafall att det är värt det.
Bättre att det går långsamt.
Det är inte bara det på utsidan som räknas.
Det finns så mycket mer.
Bara för att utsidan ändras åt någonting som verkar "friskare" kan insidan fortfarande må dåligt.
Det är svårt att förklara för någon som inte varit där.
Bara jag vet hur det är på insidan.
Och det är svårt att förklara det för någon...
Men just nu gör jag det på mitt sätt.
Och jag struntar faktiskt i om det inte är det bästa sättet.
För jag mår bra och det går framåt.
Som en snigel, långsamt men framåt :)
Men spelar det någon roll?
Så länge det går åt rätt håll och jag faktiskt tar tag i det?!
Har försökt på så många sätt men de har ju tydligen inte fungerat.
Så är det fel av mig att göra det på "mitt sätt"...
Visst går det ganska långsamt men det går ju framåt :)
Och det är ju trots allt huvudsaken.
Tro det eller ej så mår jag rätt bra och då anser jag iallafall att det är värt det.
Bättre att det går långsamt.
Det är inte bara det på utsidan som räknas.
Det finns så mycket mer.
Bara för att utsidan ändras åt någonting som verkar "friskare" kan insidan fortfarande må dåligt.
Det är svårt att förklara för någon som inte varit där.
Bara jag vet hur det är på insidan.
Och det är svårt att förklara det för någon...
Men just nu gör jag det på mitt sätt.
Och jag struntar faktiskt i om det inte är det bästa sättet.
För jag mår bra och det går framåt.
Som en snigel, långsamt men framåt :)
Denna dagen ett liv.?!
Länge leve Astrid Lindgren.
Vaknade denna morgonen med farbror Melkers kloka ord i huvudet:
"denna dagen ett liv..."
Så bara att hoppa upp ur sängen med ett leende på läpparna och börja leva.
Idag hade jag tänkt ha en bra dag. Det behövs :)
Så bort med alla negativa tankar och fram med lite motivation.
Chila, det löser sig :)
Vaknade denna morgonen med farbror Melkers kloka ord i huvudet:
"denna dagen ett liv..."
Så bara att hoppa upp ur sängen med ett leende på läpparna och börja leva.
Idag hade jag tänkt ha en bra dag. Det behövs :)
Så bort med alla negativa tankar och fram med lite motivation.
Chila, det löser sig :)
Liten och ensam?
Ja, det var det som man brukar säga...
Årets första dag är snart slut och det är dags att göra sig iordning, klockan står trots allt på undebara 05.55 imorgon (jobbet väntar...)
Dagen blev inte alls som jag hade hoppats och trott. Men blir livet någonsin som man trott? Knappast...
Hursomhelst är det aldrig försent att ändra på sig. Så det är bara att försöka sova och ta nya tag imorgon när man vaknar. För på något sätt ska det gå. På något sätt...
Så bort med alla tårar och tankar, bort från verkligheten om så krävs.
Ta ett djupt andetag och räkna till tio.
Man kan om man vill
Känns rätt så tomt för att vara ärlig.
Tomt, tyst och ensamt.
Känner mig rätt liten i detta stora huset.
Så konstigt tyst samtidigt som det är en massa ljud som man aldrig lägger märke till annars.
res på dig..!
Tur att det finns fleccefilt :) Over and out
Demonerna dansar...
Ibland undar jag om det finns någonting mer,
bakom den trygga utsidan som ni alltid ser.
En utsida som ofta skrattar och ler,
trots att tankarna på insidan växer sig allt fler.
Demonerna skriker och dansar,
trycker på ömma punkter och svänger glatt sina svansar.
Ibland känner hon sig så liten och svag,
det är jobbigt att resa sig och ta nya tag.
Men hon har lärt sig att dölja det väl,
kampen som stänigt utspelar sig i hennes själ...
bakom den trygga utsidan som ni alltid ser.
En utsida som ofta skrattar och ler,
trots att tankarna på insidan växer sig allt fler.
Demonerna skriker och dansar,
trycker på ömma punkter och svänger glatt sina svansar.
Ibland känner hon sig så liten och svag,
det är jobbigt att resa sig och ta nya tag.
Men hon har lärt sig att dölja det väl,
kampen som stänigt utspelar sig i hennes själ...
Nytt år ---> Nya möjligheter?!
Så har det hänt igen.
Glas har höjts, raketer skjutits och tusentals människor har räknat ner.
Nytt år...
2008
Vad ska man säga?
Hoppas och önskar att det kan vara början på någonting nytt.
Försöka glömma allting som varit och som jag ändå inte kan påverka och försöka blicka framåt.
Framtiden kan jag ju trots allt påverka. N´est ce pas?
Försöker börja det här året med att pränta in
"ingenting är omöjligt"
&
"man kan om man vill" i huvudet...
Vill bara lämna detsom har varit bakom mig och få en nystart.
Blir inga löften i år. Hur många gånger ger man inte nyårslöften som man bryter efter ungefär en dag?
Blir bara arg och ledsen på mig själv så inga löften.
Däremot har jag mål. (Som jag hoppas att jag kan uppnå...)
Mål 2008
* Inte ta så allvarligt på saker och ting utan försöka leva i nuet
* Ge mer komplimanger (ges alldeles för lite)
* Visa mina när och kära hur mycket de verkligen betyder för mig
* Vara mer spontan
* Bli en mer positiv och ödmjuk person
* VG i fysik B ;) (hej och hå, lycka till)
* Ta studenten
* Körkort
* Sluta klaga så förbannat
* Australien :)
* Se saker från den positiva sidan istället för den negativa
* Uppskatta de små sakerna i vardagen mer
(* Maten...) :( m.m...
Hoppas att jag kan uppnå ett par punkter iallafall...
Det är ju trots allt mål. Vet att vägen dit inte alltid är sådär jättelätt men nu vet jag vad jag har att kämpa mot iallafall. Och jag ska fanimej försöka :)
