Det gick, tro det eller ej :)
Det var längesedan jag mådde så dåligt och var så nervös som jag var idag halv nio.
Hade då kört en timmes lektion och var nära att börja gråta i bilen.
Det kommer aldrig att gå, du klarar inte det här,
Inte en chans!
Känslan var ungefär densamma som att gå och väga sig sommaren då jag mådde som sämst då jag visste att jag var tvungen att gå upp i vikt om jag inte skulle "tvångsintas" och behöva sondmatas.
Och jag visste att vågen skulle visa att jag hade misslyckats.
Samma känsla var det som smög sig på mig idag efter körningen.
Tankarna rusade fram och tillbaka i huvudet. Ångest och Panik.
Magen och jag var låångt ifrån kompisar.
(Att jag hade drömt att jag kuggade på natten igen gjorde inte saken bättre)
Självförtroendet var ungefär i nivå med marken.
Kändes dock bättre efter min andra kärlektion för dagen.
En halvtimme kvar. (Tankarna på HELT annat håll, FAN!)
Kommer ALDRIG att klara det här.
Förbannade tankar! De sabbar allt.
Men vad har jag för val, inte direkt så att man säger till Gun en halvtimme innan
"Du, jag hoppar uppkörningen"
Nervös till tusen, Andas Johanna andas.
Bort med alla sjuka tankar, FÖRSVINN!
Det kommer gå bra, bara jag lugnar ner mig.
Gör ditt bästa bara.
Frågade Gun om inte hon var nervös.
Hon kollade på mig och höjde ögonbrynet,
"varför skulle jag vara det, du är en stark fyra ju. Du SKA inte kugga"
Pressen växer. Fy fan, får man spy?!
Sedan kommer det två gubbar gående. Oh yes! Två stycken! UNDERBART! :(
Yttre kontroll + en jävla massa grejer.
Tycker de hann kolla det mesta.
Parkering, backa runt hörn, landsväg, vänstersväng, trafikljus + vänstersväng, oskyddade trafikanter, uppsikt, tömma osv osv...
In på parkeringen igen, 45 minuter senare. Darrar på handen.
"Grattis du klarade det!"
"Va?! Seriöst, du skojjar?!"
Han ler bara och skrattar lite och kollar på sin kollega som också skrattar.
"Lycka till"
Det är över, jag har körkort. Jättekonstig känsla.
Hur fan ska jag kunna, våga köra runt i en bil ensam?
Det funkar ju inte, men d kan jag ju inte direkt säga till inspektörerna...
"du, ni borde inte godkänna mig för jag kan inte köra" Hade varit Lyckat!
Så massa känslor, tankar idag med andra ord. Men det gick,
te på fan, det gick :)
GRATTIS GRATTIS GRATTIS VÄNNEN!! Vad glad jag är för din skull, såklart du skulle klarat det!! :D
Jag vet hur det känns men din mamma behöver inte få veta förens du är redo att berätta för henne och tror du inte det skulle vara lättare med att kunna "bolla" allt med någon från kliniken, men jag tror du vet bäst själv vad som hjälper dig bäst och mest och vad du mår bra av. Du är den enda som kan göra dig frisk och jag tror på dig innerst inne, du kommer ta rätt beslut!! :)
Jaa jag är ju fortfarande lågviktig och jag vet att vill jag bli HELT HELT frisk så krävs det mitt allra yttersta och kanske dagvården är det jagbehöver eller så fortsätter jag som jag gör för kollar jag tillbaka har jag kommit otroligt långt med min egen vilja och kraft! Vi får se den dagen det beslutet skall tas tar jag då och inte nu, vi får helt enkelt ta varje dag som den kommer på gott och ont :)
Jaa vem vet, men då får du komma hit och hjälpa mig att ta körkort, för om jag skall lyckas med det så måste det nog till ett mirakel tyvärr.
Men aa förstår du , du har tagit körkort hihi GRATTIS VÄNNEN, det är du så så så värd!! KRAM
