Välkommen till min verklighet...

"Du tänker för mycket"
Den kommentaren fick jag av min mamma idag och svaret?
"Jag vet"
Jag vet det alldeles för väl. Jag tänker nog så att det räcker åt hela Sveriges befolkning.
Men vad kan jag göra åt det?
Det är inte direkt så att jag gör det för att jag tycker att det är roligt.
Önskar mycket hellre att jag också kunde se hyfsat lätt på saker och inte oroa mig så mycket och gå och älta saker och tänka på de om och om igen.
Men verkligheten är en annan.
Och jag vet inte hur jag skulle kunna göra, man kan ju inte bara sluta att tänka.
Och ju mer jag tänker på att jag tänker på att jag tänker för mycket och oroar mig för mycket desto argare blir jag på mig själv ---> ännu mera tankar och vips så var man där igen.
Även fast man inte ville det.
En ond spiral av tankar.
Det gör ju inte att man tänker mindre precis...