"I did it my way"

Kanske är det inte den bästa vägen(?) den jag går nu,
men jag tror faktiskt ändå att det hjälper.
För mig är det ett steg i rätt riktning.
Det gör ont och tankarna maler.
Demonerna lever, i allra högsta grad.
MEN jag försöker, och med vilka medel får vara osagt.
Försöker hitta sätt att dämpa ångesten som uppstår,
tankarna som leder mig in i negativa banor.
Jag vet att det finns så mycket mer.
Det får gå långsamt, jag har hela livet på mig.
Så länge det går framåt.
En dag, en dag..!

Kommentarer
Postat av: Camilla

Åhh du anar inte hur glad och hur mycket dina ord betyder för mig! Mer än du någonsin kan ana!! Vi kommer fixa det en dag som du säger nu gäller det bara att ha tålamod, right!?! ;)
Jag tror verkligen på dig vännen, jag menar det verkligen!! För vi ska ju lyckas ta en promenad i sommar, en frisk och inte "springande" promenad hihi :D Kämparkramar i massor!! :)

2008-01-22 @ 16:37:26
URL: http://camillini.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0