En dag så?!
Som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
Rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
När broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in I en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
När vi växte upp, lekte livet,
Vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
Framtid skulle bli,
Oförbrukat fri.
Somrar svepte fram,
Jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt...
Kommer dagarna igen?
Tusen tack vännen, det MÅSTE gå bra!! :)
Du är inte dum!! Jag örstår vad du menar jag kände samma sak, men jag lovar du kommer känna en lättnad eter att ha tagit steget till at be om hjälp, jag vill så gärna hjälpa dig vännen, jag önskar vi båda bara kunde få leva igen!! Och det ska vi, det vet jag!! Men har du funderat på att be om hjälp? För själv känner jag att jag inte skulle klarat det själv hur mycket jag än ville. Och ju längre du sliter på kroppen och håller igång med alltdu gör desto svårare är det astt sig ur skiten, men jag förstår din rädsla. Den är nästintill ohandterlig.
Jag tror på dig och jag vet att uppkörningen kommer gå galant!! :) Och mitt pluggande till teoriprov kommer ta lång tid då mitt minne och koncentration inte är som det en gång varit. Men jag hoppas det kommer, det gäller att ha tålamod. Men vännen tänk på det jag sagt, du vinner så mycket på det, du vinner tillbaka livet!!
Kämparkramar och håller tummarna hårt hårt hårt ör uppkörningen när den nu är antar att den är snart !! Heja heja!! :D
Tusen tack vännen, det MÅSTE gå bra!! :)
Du är inte dum!! Jag örstår vad du menar jag kände samma sak, men jag lovar du kommer känna en lättnad eter att ha tagit steget till at be om hjälp, jag vill så gärna hjälpa dig vännen, jag önskar vi båda bara kunde få leva igen!! Och det ska vi, det vet jag!! Men har du funderat på att be om hjälp? För själv känner jag att jag inte skulle klarat det själv hur mycket jag än ville. Och ju längre du sliter på kroppen och håller igång med alltdu gör desto svårare är det astt sig ur skiten, men jag förstår din rädsla. Den är nästintill ohandterlig.
Jag tror på dig och jag vet att uppkörningen kommer gå galant!! :) Och mitt pluggande till teoriprov kommer ta lång tid då mitt minne och koncentration inte är som det en gång varit. Men jag hoppas det kommer, det gäller att ha tålamod. Men vännen tänk på det jag sagt, du vinner så mycket på det, du vinner tillbaka livet!!
Kämparkramar och håller tummarna hårt hårt hårt ör uppkörningen när den nu är antar att den är snart !! Heja heja!! :D
