Välkommen till min verklighet...

För en vecka sedan var jag med om någoting som har satt igång väldigt många tankar i huvudet på mig.
För första gången i mitt liv såg jag en död kvinna.
Hon var så skrämmande och samtidigt så vacker.
Känslan, tankarna går inte riktigt att beskriva...
 Så konstigt att tänka att någon är där men inte där.
Hon låg där i sin säng men ändå var hon inte där...

Efter tårarna, som kom även om jag försökte hålla tillbaka de, så dök de upp mer tankar i huvudet på mig.
Vad händer sedan?
Det är vid sådana tillfällen som jag önskar att jag hade haft en tro.
Men jag saknar den tron, kan inte "bara" tro på att det finns en Gud.
Det stämmer inte enligt mig.

Det är skrämmande att tänka att det blir svart.
Att allt man har varit bara slutar att existera...
Skrämmande som sagt.
Fast är inte så jätterädd för att jag själv ska dö.
Det som gör mig räddast är alla de runtomkring mig som kommer gå bort.
Familj, nära och kära.
Det gör mig rädd, fruktansvärt rädd.

Kanske är det därför jag har svårt att koppla av nu,
behöver inte direkt somna än men känner att det kommer bli svårt att somna inatt.
Det är så skrämmande att alla en dag kommer att försvinna.
(jag har dock en teori om någonting "fint" som kanske kommer hända efter det att man somnar in, men den teorin drar jag en annan dag...)

Med tankarna kring döden följer fler tankar och fler tankar och fler tankar.
Summa: En Jävla massa tankar.

Hursomhelst så blir döden så "nära" på något sätt när man upplever den som jag gjorde då.
Och jag är som sagt mest rädd för att mina nära ska försvinna.
Om jag fick önska en sak just nu så skulle det vara att
Alla de som står mig nära skulle veta hur mycket de betyder för mig,
hur mycket de hjälper mig,
hur UNDERBARA de är
och hur mycket jag älskar de.
Vet att jag inte alltid är så bra på att visa detta.
Men önskar och hoppas verkligen att ni vet om det.

Vad vore jag utan er?
Tack!