Välkommen till min verklighet...

Just nu har jag panik till tusen!
Förbannade projektarbete!
Jag tycker ju egentligen att det är intressant och så men att jobba under den här tidspressen? Nja...
"Första deadline" nästa måndag,
ett så kallat Hallelujamoment
vet iallafall vart den där klumpen i magen kommer ifrån nu.
Fattar inte att det ska vara så svårt, har ju stödord, kladdpapper och idéerna klara i huvudet men att sedan få ner allting snyggt, bra och sammanhängande på papper och dessutom få det så att det passar mellanstadieelever.
Det känns just nu som om jag måste vara Supermannen själv för att klara av det.
Blä blä blä! Vet inet hur jag ska få ihop det här.
Börjar ge upp hoppet liksom :(
Sen så kommer det en underbar muntlig bokredovisning på tisdag och ett ännu UNDERBARARE FYSIKPROV på fredag...
Vad tror ni, det kanske finns en Gud trots allt?!
Fysiken är nog dödens, kommer få en grym depression innan det nationella i maj.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Sitter som ett stort frågetecken på lektionerna.

Så var det det där med att inte oroa sig i onödan.
varför går jag runt och mår dåligt över det nu?! Det kommer ju inte förän i maj!
Men jag fungerar inte så, jag oroar mig. Jag är sån som person.
Önskar att jag bara kunde tänka att det löser sig men icke, jag ska krångla till alting så mycket det går så att jag kan gå runt och oroa mig riktigt ordentligt innan jag väl står där.
Lyckat!

Vissa dagar hade jag önskat att jag vore stålmannen...