Liten och ensam?
Ja, det var det som man brukar säga...
Årets första dag är snart slut och det är dags att göra sig iordning, klockan står trots allt på undebara 05.55 imorgon (jobbet väntar...)
Dagen blev inte alls som jag hade hoppats och trott. Men blir livet någonsin som man trott? Knappast...
Hursomhelst är det aldrig försent att ändra på sig. Så det är bara att försöka sova och ta nya tag imorgon när man vaknar. För på något sätt ska det gå. På något sätt...
Så bort med alla tårar och tankar, bort från verkligheten om så krävs.
Ta ett djupt andetag och räkna till tio.
Man kan om man vill
Känns rätt så tomt för att vara ärlig.
Tomt, tyst och ensamt.
Känner mig rätt liten i detta stora huset.
Så konstigt tyst samtidigt som det är en massa ljud som man aldrig lägger märke till annars.
res på dig..!
Tur att det finns fleccefilt :) Over and out
