Välkommen till min verklighet...

Idag har det flugit många tankar genom Johanna huvud.
Många minnen som kommit upp till ytan.
och med minnena --- saknad...

Framförallt två personer som jag saknar just nu.
Den ena, X, borde jag inte sakna.
Det är läskigt hur vissa personer kan bita sig fast så i ens huvud.
Önskar att jag kunde glömma X men det funkar tyvärr inte.
Tror att de mesta känslorna har kommit i efterhand, när allting redan är försent.
Även om jag var rädd då och inte tog tillvara på de stunderna vi fick.
Något jag ångrar idag :(
Men jag kan inte vrida tiden tillbaka hur mycket jag än önskar och hade velat.
Blä! Ibland sårar verkligen minnena. Kan du inte bara försvinna?!

Den andra personen jag saknar just nu är min bror.
De senaste åren har jag förstått hur mycket han faktiskt betyder för mig.
Det är också lite skrämmande... Har gått igenom vissa saker som har fått mig att inse det.
Han har ofta skojat om att han är "bäst" och min stora idol. Och vi har skrattat mycket åt det men om sanningen ska fram så är det just så.
För tillfället är han långt, långt borta och kommer att fortsätta att vara borta ett bra tag till.
tycker verkligen att han gjorde rätt som åkte men kan inte ljuga och säga att jag inte saknar honom.
Tyvärr tror jag inte att jag alltid är så bra på att visa det.
Det är svårt att visa hur man känner för någon, fattar inte varför men så är det iallafall.
Hoppas bara att han vet att han betyder otroligt mycket för mig.
Vet inte riktigt var jag skulle varit idag om han inte hade funnitsoch stöttat mig.
Har ofta fått höra att jag är för känslig, ofta från honom. Och jag antar att han har rätt.
Men jag vet inte om det är någonting jag skäms för.
Det är väl upp til mig om jag vill sitta här med tårar och sakna honom.
Det är kanske mitt sätt att visa min kärlek...