Välkommen till min verklighet...

"Lyssna på oss, du är värdelös, VÄRDELÖS!"
"Du kan lika gärna ge upp, du klarar det aldrig ändå"
"Titta på dig själv, det är så man vill gråta, äckliga, fula, feta unge!"
"Att du inte skäms för dig själv, att de ens kan med att visa dig bland folk"
De finns där hela tiden, förföljer mitt minsta steg.
MEN de ska inte få något värde, jag tänker inte lyssna på deras prat.
Det är mitt liv, inte deras. Och innerst inne vet jag att deras väg inte är den rätta.
Det finns något mer, även om det är svårt att se det ibland.
Jag når nog aldrig upp til mina drömmar men jag vill ialafall kunna le igen.
Le på riktigt...
MISSLYCKADE UNGE!
Acceptera, men inte mer än så...