Trasig
förrvirrad, ledsen och trasig
Det känns som om någon håller på att klippa och riva sönder mitt inre.
Jag vet inte längre vad jag vill eller vad jag håller på med.
Är rädd för att ramla tillbaka, samtidigt är jag rädd för att kämpa emot.
Hur jag än gör är det en sida av mig som kämpar emot.
Allting är så fruktansvärt dubbelt hela tiden.
Jag önskar att jag vågade söka hjälp vissa dagar,
ändå finns det ingenting som skrämmer mig mer.
Jag är rädd för de tankarna som lever i mig
och jag är rädd för att bli kvitt mina tankar.
Allting är upp- och ner.
Jag vågar inte riktigt känna efter hur jag egentligen mår.
Jag oroar mig för allt och inget.
Mest oroar jag mig för framtiden.
Hur ska det bli?!
Mindre än tre månader till studenten,
dessutom är en resa inbokad,
en resa till andra sian jordklotet.
Jag är livrädd!
Kommer jag att klara det?!
Kommer jag att orka?!
Har funderat mycket de senaste dagarna,
bestämt mig och sedan ändrat mig.
Ingenting blir som jag tänkt mig.
På något sätt känns det som om konturerna av det som är jag sakta suddas ut...
Jag vet inte om jag orkar.
Idag är det bara tungt och jag ser ingen mening/motivation.
Idag är jag bara trasig
Oj, ett nytt inlägg. Jag som egentligen bara kom tillbaka för att säga att du absolut inte behöver säga förlåt till mig!
Kärlek är att inte behöva säga förlåt. OK vi har ju inte kärlek, men vänskap ska vara detsamma. Nu måste jag läsa också ... häng kvar.
Du är förvirrad. Ja, du är inte ensam. Jag har haft ett antal situationer i mitt liv där jag inte heller kunnat besluta mig. Men du får faktiskt fortsätta att ha det så här, för i nuläget kan inte en enda själ på jorden mer än du själv få dig att inse att du är en värdefull person.
Du får gärna fortsätta vara livrädd, men det är bättre att vara livrädd och vilja bli frisk än att vara livrädd i alla fall...
Nu tog nästan mina ord slut för idag...
Våga känn efter.
Dom flesta saker som tar bort ångesten snabbt får ju den att komma tillbaka ännu värre. SPY, rakblad, droger, alkohol, allt. Usch. Livet borde vara så mycket lättare!
Kämpa emot dom onda tankarna, dom som får dig att må dåligt över dig själv!
Sök hjälp, du förlorar inget i det. Det ända som förlorar är ätstörningarna. Men dom är inte värda att vinna, dom är inte värda dig. Kanske inte jag borde säga som inte själv vågar? Men jag hade önskat att jag var tillräckligt stark.
Jag hoppas så att du snart känner dig helare.
Ta hand om dig! Kramar!
svar: okej, har du anorexi/bulimi/äs? om du vill få hjälp, vad är det som stoppar dig? (asså ja förstår ju att du e rädd, o tveksam osv, men ändå).
kram
Åh tack, det värmde.
Det gick okej. Jag hade gått upp (0,4 kg), men inte så mycket som jag borde ha gjort.
Mina föräldrar ska gå hårdare efter matschemat som jag har fått. Jag behöver dock inte (som underbart tur är) ta tid från skolan för att äta tillsammans med någon vuxen.
Frmatiden är det värsta som finns, men samtidigt det bästa. Man vet ingenting.
Jag är också rädd för den, jätterädd. Men jag drömmer om att jag bor i en egen lägenhet & cyklar ner till ett café där jag bakar kakor, läser böcker & pratar med trevliga kunder.
Hoppas att allt blir bättre. Jag tänker på dig.
Jo så är det ju. Synd bara att alla dess svackor ska vara så otroligt långa, suck:/
Ledsamt att du känner ungefär på samma sätt som jag gör. Men ge inte upp!
Angående rädslan för att söka hjälp förstår jag.
Det är inte enkelt att ta ett sådant beslut. Man börjar tänka "vad kommer att hända?" "tycker dom att jag är tillräckligt sjuk?" "Tänk om dom tycker att jag knäpp" osv. Nu vet jag ju inte om du tänker så. Men jag vet många som tänker så.
Men om det är så att du gör det. Så kan jag säga att dom kommer inte tycka att du är knäpp.
Jag skulle snarare tro att dom kommer att tycka att du är modig!
Det där med tankarna, att du är rädd för tankarna men samtidigt rädd för att bli kvitt dom. Jag känner likadant. Men om du ändå skulle söka och inte trivs kan du ju alltid "hoppa av".
Annars har du inget att förlora!
Oh tack vännen!
Jag vet inte riktigt om det är något speciellt du kan göra för mig. Du finns "där" det räcker långt!
Finns det något jag kan göra för dig?
Jag hoppas också att demonerna stannar hemma när jag åker till Spanien. Nä det är mamma, syster och hennes två barn. Och jag då :)
Ta hand om dig gumman!
Jag tror på dig också.
Du kommer att fixa det här. Våga inte tro något annat!
Vi ska, vi ska bli lyckliga :)
Massor av kramar
Innerst inne vet jag att du har helt rätt, det är ett år extra som jag lägger till när jag berättar hur gammal jag är, inget mer. Jag är samma jag.
Men paniken ligger nog i att det här är tredje födelsedagen med sjukdomen. Jag kommer aldrig ur den. Varje kväll innnan säger altid mamma och pappa "det här är sista gånger vi säger god natt till en sjutton åring, haha" Vadå? Blir jag aldrig sjutton igen? Har jag slösat bort ett år på en fuckin' jävla sjukdom? Jag blir arg på mig själv.
Det skulle lika gärna kunna vara jag som skrivit ditt inlägg, vännen. Man är så kluven i sig själv. Framför allt i frågan bli styrd eller styra över sina tankar. Men varför tvekar vi? Alla är vi egentligen maktgalna, alla vill styra! Varför vågar inte vi göra det?
Jag funderar på att starta ett nytt liv nu när jag fyller 18, vuxen=frisk. Jag vill börja direkt, inte säga "jag släpper det snart". Det sa jag för några dagar sen också..
Kämpa på, våga sök hjälp det är nog bäst, så dom lär dig att tycka det är okej att styra. Jag ska göra det!
Kram tjejen!
Åhh vännen jag känner samma sak även om jag önskade att det var annorlunda för oss båda.
Det känns verkligen upp och ner just nu och jag är bara allmänt förvirrad. Det känns riktigt tungt men jag tänker på dig vännen även om jag är usel på att skriva och hejar massor för vi ska ta oss ur det här, vi bara ska!!
Kämparkramar i massor!!
Åhh så många fina kommentarer du får Johanna. Man kan ju nästan få för sig att du är en värdefull person :)
Den dagen du vågar tro själv att du är det så kommer du också att vara det!
Carita hälsar och tackar för din kommentar och hon ville jag skulle berätta att hon har en ny bdb minicookie.bilddagboken.se
Hon har bett sin mamma blockera blogg.se haha.
Hej hej vännen!
Hur är det med dig idag?
Kramar
Tack för din fina komentar och för att du tror på mig =)
Svar på din fråga: Ja, jag hetsäter ofta, varje dag...
Hej vännen!
Hur är det med dig idag?
Kramar
Glad påsk!
Kram
