The darkness
Frågan är hur?
Hur ska jag kunna fatta ett beslut när jag inte längre förstår vad jag gör,
jag inbillar mig att allting är en dröm, ett skådespel, ett skämt (?)
Det kan inte vara så att det här är vad som skulle ha varit mitt liv.
Nej, så kan det inte vara...
Jag förstår inte hur jag tar mig igenom dagarna,
varje kväll när jag borde sova funderar jag på vad jag egentigen har gjort.
En gång levde jag på talessättet "Carpe Diem"
Det vore en skam att påstå att jag lever efter de orden idag.
Jag skäms över min existens och allting jag är...
Känns som om jag börjar gå nedåt på trappan
Det finns bara ett beslut du kan fatta. Och jag hoppas du kan basera det på något mer objektivt än din egen uppfattning om dig själv just nu.
Du kommer aldrig längre än till att anklaga dig själv. Sen tar tankarna slut eller snurrar runt. Du måste gå förbi den punkten och se vad som kan finnas utöver det som redan har varit.
Om man ser det utifrån som vi gör så ser man att du behöver hjälp och stöd, men att du skäms för att be om det. Hoppas du kommer över det för annars är risken att du går under på grund av att du aldrig vågat försöka.
Hoppas du får en skaplig helg - eller bättre!
Ibland måste man ta ett steg tillbaka i trappan eller bara stanna till ett tag på trappsteget för att orka fortsätta, man orkar ju inte gå uppåt hela tiden och då kan det behövas att man stannar till för att sammla krafter.
Jag hoppas du hittar de krafterna som får dig att orka fortsätta.
Kämpa vidare!
Kram
Ja, tack och lov klarade jag mig från att spy idag.
Visst är promenera det bästa alternativet av spy och en promenad, men det bästa hade väl varit om vi klarat oss utan båda, i alla fall om man promenerar enbart för att förbränna det man ätit.
Skäms inte över den du är! Jag tycker du verkar vara en jätte söt tjej!
Kämpa på, jag tror på dig!
KRAMAR!
Jag förstår att du är rädd, men samtidigt måste du ju förstå att du väljer det själv. Du skulle kunna välja att vilja.
Kramar. Viktigare att du mår bra! En stund.
