Se sig själv genom någons ögon.
Vad är det jag ser som ingen annan ser?
Och vad är det de andra ser som inte jag kan se?
En kompis sa en gång till mig:
"Jag önskar att du kunde se dig själv genom mina ögon"
Just då förstod jag inte riktigt vad hon menade med det, jag var inte speciellt tillgänglig i mina tankar då men nu i efterhand tror jag att jag faktiskt förstår vad hon menar...
Ändå är det så svårt att förstå, hur kan de som är runtomkring mig se en annan bild än den jag ser?
Det som är min verklighet.
Jag tycker att jag ser det jag ser, spegeln framför mig skulle ju inte ljuga.
Det är ingen Lisebergsspegel jag har hängande på väggen.
Så hur skulle jag kunna se en annan bild än er andra?
Det är en tanke som fortfarande inte går ihop i min hjärna riktigt.
Vissa andra tankar som förföljer mig vet ajg att de inte är sanna.
Till exempel så vet jag att jag inte hade blivit JÄTTEtjock av att äta en ynka godis.
Tankarna finns där och jag drar mig för att göra det, men jag vet att tankarna egentligen inte stämmer.
Spegelbilden är annorlunda.
Ska jag vara helt ärlig så förstår jag inte hur folk kan se på mig och tycka att jag är smal.
Har till och med fått kommentaren att jag är för smal från vissa.
Jag kan se det på pappret och när man räknar ut BMI och liknande att jag inte är tjock men smal?
Inte hon som visas i spegeln.
Hon är inte smal...
Spegeln och jag har nog aldrig riktigt varit vänner.
Möjligtvis när jag var liten, så tyckte jag väl att jag var vackrast och bäst, som de flesta andra :)
Men med tiden har bilden ändrats.
Kan inte påstå att jag tycker om mitt inre heller, även om jag önskar att jag gjorde det.
Antar att livet hade varit lite lättare då + sett lite annorlunda ut.
Men nu är verkligheten en annan, och den är inte till min fördel än så länge.
Ibland önskar jag faktiskt att jag kunde lånat någon annans ögon och sett mig själv genom de.
Nog för att tanken och sanningen hade varit srämmande men nu ägnar jag alldeles för mycket tid åt att själv skapa mig bilder och åsikter som jag baserar på vad jag tror att folk tycker om mig.
Detta stämmer inte alltid överens med verkligheten...
Även om den matchar min verklighet bra.
Jag är ofta väldigt snabb på att skapa mig en uppfattning om vad andra tänker om mig.
Eller främst vad de borde tänka om mig.
Därför hade jag faktiskt någon gång velat se mig genom någon annans ögon och se den bilden av mig som de faktiskt ser.
Har fått höra så många gånger att min bild inte stämmer, att jag är "hård" mot mig själv.
Det anser inte jag dock, så hade jag sett mig själv genom någons ögon hade det blivit upp till bevis.
Åhh det går verkligen i toppar och dalar hos mig nu, det är grymt påfrestande och frustrerande men det gäller att kämpa på!!
Hur mår du vännen?? Tänker och hejar på dig allt jag har!! Kämparkramar i massor!! :)
Jag skulle vilja lägga till: Se dig själv utan ögon. Som vi som bara lärt känna dig genom det du skriver (jag har inte kollat, kanske det finns en bild nånstans...)
Vad tror du om att bedöma någon utan att veta hur dom ser ut? Eller utan att bry sig. Är det otänkbart för dig?
hej :)
jag är 161,3 cm lång (haha, mätte mig förra gången på kliniken så jag kan längden ganska exakt), men jag är ju bara 13 år gammal också. de kollade i alla fall på min viktkurva och utifrån det bestämde vi att jag skulle gå upp till 45, och jag vägde liksom 44 när jag var frisk med samma längd så det känns okej. men sen ska jag ju inte väga det hela livet heller, kommer ju att gå upp i vikt när jag växer också. (:
Nej det tror jag verkligen inte. Men dig själv...
Eller?
Tack för att du tror på mig.
Det betyder otroligt mycket!
Ja du, du har så rätt denna värld är sjuk :(
Jag har också problem med att se hur jag egentligen ser ut. Alla ser mig på ett sätt som jag inte ser och det är väldigt frustrerande.
Jag kan ju liksom inte kalla mig själv smal, allra helst inte när jag känner mig som en elefant.
Men en dag kommer vi båda att se det alla andra ser. Det är jag säker på!
Jag är som dig, tänker ofta vad folk ska tänka om mig och vad de borde tänka om mig.
Jag försöker gång på gång att fråga mig själv. Varför är det så viktigt att veta? Men det går ändå inte att få bort... Men jag tror och hoppas att det för oss båda går bort med tiden.
Kämpa på och ge aldrig upp.
Jag tror på dig!
Massa med kramar
Vi hade på skolan en diskussion om just detta. Vår lärare berättade bla om något som kallades för Johari-fönstret..
(Består av 4delar, Det blinda, det kända, det okända, det hemliga.)
Kända=känt av mig och andra
Okända=känt av andra men inte mig
Hemliga=känt av dig men ej av andra
Blinda=något ingen vet förrän det händer, ex hur du skulle agerat vid en nödsituation.
Det finns mängder av frågor, och alla de möjliga svar till dem. I know, it makes you/everyone crazy. Kram
