Misstro
Jag har tappat uppfattningen på något sätt.
Vet varken ut eller in.
Allting är dubbelt, svart eller vitt.
Det existerar ingenting "mittemellan".
Tankarna börjar skrämma mig.
Jag är rädd...
Vad fan håller jag på med egentligen?!
Jag önskar så att jag bara kunde...
Men vad tjänar det till?!
Jag börjar ge upp,
ljuset känns alltmer avlägset.
(Förlåt om jag inte har svarat på kommentarerna, det är något konstigt med min dator så kan inte se de där små "koderna" när jag väl ska skicka iväg mina meddelanden. MEn det kommer hoppas jag?)
Haha, jag tycker också jag tjatar, så det är lugnt! Jag vet inte hur många gånger jag kanske har peppat dig med samma ord? Nej, jag känner ju dig inte men det beror ju också lite på att du skriver väldigt mycket om dåliga känslor, men mindre om vad de beror på. Du skriver, vad fan håller jag på med?
Vad håller du på med?
Du kanske borde, för din egen skull, utveckla dina tankar mer till klarskrift. Ibland kan det leda till att man orkar tänka ett steg längre.
Jag tycker allt bättre än att ge upp. Du tycker att du är dålig och misslyckad. Det kanske du är nu men det finns inget som säger att du är det i morgon eller om en månad eller nästa år.
Du behöver inte tacka mig för mina kommentarer. Jag skriver detta för att jag bryr mig. Inte om dig för jag känner dig inte. Jag bryr mig för att du mår dåligt, att du behöver höra annat än dina egna röster och dina egna tankar.
Tacka mig när du är på bättringsvägen. När du kan se något annat än elände. När du förstår att du ÄR värd mer än detta. Ett steg i taget.
Kram
Du får jättegärna kommentera min blogg utan att tacka!!! Jag gillar dig!
Vännen, du får absolut inte ge upp!
Hoppas det känns bättre imorgon.
Kramar
