Kvällsfilosofi...
Ibland funderar jag på om det som händer ens är verklighet...
Det finns så många tankar som springer runt i huvudet på mig PRECIS som vanligt.
Vet inte vart jag ska börja.
Kan inte sätta ord på tankarna heller.
Det är som ett stort trassligt garnnystan, utan ände...
Vart man är tar så är det fullt av knutar och trassel.
Så fungerar mina tankar just nu och jag är såå förbannat less på mig själv!
Imorse skulle jag smörja några äckliga finnar på ryggen,
en av anorexians baksidor visade sig ganska tydligt.
Jag ser ut som en apa!
Ljust hår täcker ryggen...
Skratta eller gråta?
Just då valde jag iallafall att skratta.
Gjorde några "underbart vackra" miner framför spegeln.
En annan baksida med självsvälten gjorde sig påtaglig i affären.
Skulle köpa lite Cola Zero, framför mig står två tolv-trettonåriga tjejer.
Inte för att jag brukar kolla på folks kroppar men de har större bröst än mig ju.
Jag kan inte påstå att jag vill ha speciellt stora bröst heller,
kan inte riktigt se charmen med bröst (en åsikt jag nog inte delar med speciellt många killar men men)
Raden av konsekvenser fortsätter då jag så fort jag kommer ut känner gåshuden sprida sig på hela kroppen.
Kallt, kallt, kallt!
har alltid varit frusen av mig men jag är mer frusen nu än innan,
för att inte tala om mina händer.
Stackars gamlingarna på jobbet (men har lärt mig att det blir bättre om man spolar varmt vatten på handlederna innan :) )
Ja, vad ska man göra. Skratta eller gråta?!
Ikväll är jag bara allmänt borta, jag ber om ursäkt...
Det är okej att känna sig allmänt borta, kan jag med gör ibland! Det är mänskligt och acceptabelt. Det är också inte konstigt att du har massa tankar, det är ju det sjukdomen gör med en: skapar en massa tankar och förvirrar en..
Men jag tror du kommer klara det! Kämpa på . Jag tror på dig. KRAM
Anorexians baksida på din baksida. Jag tyckte du ska skratta. Om du kan. När du kan skratta åt dig själv på allvar. Då är du frisk! Jag lovar!
Såg ditt svar nu. Och om drömmar - jag citerar:
"Men jag överlever och jag vet att det finns så mycket mer. Och att det är värt att kämpa, trots alla tankar och tårar."
Vem har skrivit det?
Kram
Tusen tack vännen, detsamma!! Jag tänker pöå dig och finna här för dig det vet du!! Jaadu just nu är det massa andra tankar som snurrar allt utöver mat och kropp jag har tappat den här gnistan känns det som. Det lilla som drar en tillbaka till liivet är pooff borta. Och jag vill hitta det igen men jag vet inte hur. Okej, nu låter jag jätteknasig förlåt, men jag måste kämpa vidare!! Hejar på dig vännen, kämparkramar!! :)
Tack detsamma. :>
Det kommer att lösa sig för dig också. Allt det där håret som tillkommer när man svälter har försvunnit på mig nu, efter sådär sex månaders bra och regelbundet ätande.
Ge inte upp.
Haha ja du två dårar. Det skulle nog vara ganska skoj ändå :P
Jag är 1.58cm lång
Du får inte tappa hoppet. Du klarar det här, vi klarar det här!
Kramar
