Främling
Ställer frågan utan några som helst kringvandrande frågor,
rakt på sak.
*tystnaden talar*
Jag har inget svar. Inga som helst svar.
Jag vet inte vem jag är om jag ska vara ärlig.
Den personen som jag är idag, är det verkligen jag?
Försöker tänka tillbaka, allt för många år tyvärr :(
Vem var jag då? Innan allt det här började?
Jag kommer inte ihåg.
Men jag vet att den personen kommer jag aldrig kunna bli igen...
Idag har jag svårt att förstå att det faktiskt finns ett liv utan tankar.
Jag har svårt att förstå att alla inte tänker ungefär som jag gör,
att man kan leva ett liv utan att tänka på vad man äter, vad det innehåller och så vidare, överhuvudtaget!
har jag också verkligen fungerat så en gång?
Och om jag nu, någon dag..., skulle komma tillbaka till den tiden.
Vad fan skulle då mina tankar fyllas av?
Nog för att mina tankar har blivit mycket, MYCKET bättre sen jag mådde som sämst men de finns ju där ändå.
Och de tar plats, oavsett man vill det eller inte och det är nog något jag får lära mig att leva med.
Hursomhelst så vet jag inte vem jag är.
Jag vet ännu mindre om hur andra upplever mig.
Jag har min egen bild och mina egna tankar av vad folk borde ha för uppfattning om mig men har fått höra att den inte stämmer med deras verklighet. Att jag är för hård mot mig själv och för självkritisk,
något jag inte håller med om, jag anser att jag tror såpass "gott" om mig som jag förtjänar.
Försöker skapa mig en bild i huvudet av vem jag är,
men den blir då fan inte positiv.
Inte överhuvudtaget.
Den bilden jag får upp sårar bara.
Och hatet? Det växer.
Det är inte så jag vill vara.
Jag har en någorlunda bild av hur jag vill att andra personer ska associera till mig,
men den bilden känns det knappast som om jag förmedlar.
Ibland önskar jag som sagt att jag kunde vara samma person som innan jag blev sjuk,
i nästa sekund inser jag att det aldrig skulle kunna fungera.
Det har gått så lång tid och sjukdomen liksom tiden har format mig till den jag är idag.
Jag kan aldrig bli den personen som jag en gång var.
Aldrig...
Frågan är: Vem är jag idag?
Och vem vill jag Egentligen vara?!
Det är verkligen skrämmande, det känns som du sätter ord på mina tankar och känslor.
Men det är dina tankar och jag önskar jag kunde hjälpa dig på något lilla minsta sätt. Du är värd så mycket mer vännen, du är värd ett liv utan några som helst gnaggande tankar och jag tror på att du en dag kommer känna att de tankarna släppt dig till stor stor del!!
Tänker på dig och ser fram emot vår promenad någon gång i framtiden haha :P
Ta hand om dig vännen och kämpa på, lova mig att aldrig aldrig ge upp, aldrig vika ner dig för monsteret!! Kämparkramar!! :)
Du hatar ditt liv och kanske möjligheterna du har gått miste om. Du undrar som du nånsin blir den du är? Det känns som om du inte vågar hoppas, eller ens drömma om något bättre. Du har glömt vad det var du skulle tillbaka till.
Kanske måste du våga öppna en dörr. Där inne finns drakar och demoner som vaktar en skatt. Skatten är du. Ditt verkliga jag.
Inte den du var eller den du tror att du är. Nej det är den du blir när du tagit dig vidare. Då har du blivit den du är. Den du borde vara.
Hoppas jag.
Jag skrev det förra innan jag såg din kommentar!
Jag ska berätta varför jag orkar bry mig. Det är bara av ett enda skäl. Att det uppskattas. Det ger mig något tillbaka som jag behöver.
Alltså gör jag det av helt egoistiska skäl då?!
Haha, jag vet inte.
Åh, tack. Jag älskar dina kommenterar, de känns så varma, ärliga och jag vet inte. Men bara så du vet. :*
Måste gå nu, så jag hinner inte skriva så mycket. Det jag vill säga är bara att jag tror tankesättet kommer ändras ju mer frisk man blir, eller ja - jag hoppas det, i alla fall. För just nu surrar mina tankar nog runt likadant som dina. Kram. :>
Det är bara jag som bryr mig lite :) Kram!
