En blick fylld med avsky
Delade som alltid. En djävul och en ängel.
Fram och tillbaka kastar de kommentarer.
(Alla borde kanske inte läsa detta, det är inga muntra ord men måste få ur mig lite av allt som springer fram och tillbaka i huvudet och håller på att kväva mig. Förlåt...)
Blir så jävla trött på mig själv.
Orkar inte med det, orkar inte med mig själv överhuvudtaget.
Varför kan du inte bara vara normal din misslyckade unge?
Du kan lika gärna ge upp allting, för du klarar det inte ändå. Ingenting klarar du!
Du är inte värd någonting. Folk är med dig för att de tycker synd om dig. Och du är bara en börda för de.
Du förstör feras liv genom din existens.
Hur kan man bli så misslyckad?
De orden räcker, ångesten är extrem. Maten kommer upp...
FAN!
Slänger en blick i spegeln,
tårarna rinner redan.
Fylls av ännu mer hat och äckel.
Synen äcklar mig, jag äcklar mig, bara tanken på mig själv...
Jag är en värdelös människa.
Hur kan jag längta tillbaka?
Hur kan jag stå framför spegeln och önska att vartenda ben i kroppen syntes?
Hur kan jag önska att jag vore så liten så att varje andetag var en ansträngning för min kropp?
Tankarna skrämmer mig
Försöker intala mig själv att det bara är demonerna som pratar med mig.
Det jag ser är inte verkligheten.
Jag är inte tjock, fet.
Kolla på dig själv.
Dina armar, ditt ansikte, din mage, för att inte tala om dina lår!
Ser du inte fettet!
Du är FET!
Springer ut ur badrummet, ut ur huset, in i skogen.
Faller ihop bredvid en gran, helt slut.
Hulkar av gråt.
Varför?!
VARFÖR?!
Jag önskar att jag inte vore så svag...
Hej igen. För att vara ett samtal mellan djävulen och en ängel tycker jag att ängeln är alltför tyst. Borde säga emot.
Det verkar som om du isolerar dig mer och du litar väl heller inte på vad andra säger och det är ju en del av sjukdomen. Om du i stället för att stå framför spegeln hade jämfört dig med någon annan. Kanske dina lår i själva verket är smalare än hennes? Fastän du inte ser det.
Försök få hjälp. Det finns säkert någon som du kan lita på. Du behöver stöd från någon runtomkring!
Jag vet att du tycker att du en börda för dom, men det finns många som faktiskt blir glada för att få hjälpa någon. Som jag sade innan - att misslyckas gör inte dig till en dålig person, inte till en värdelös person heller.
Förlåt att jag tjatar!
Varför jag bryr mig? För att jag har bestämt mig för att bry mig. Att du är värd det lilla jag kan göra. Bestäm dig du också...
