Blir så lack på mig själv!
Det finns fan inget mellanting...
På ena sidan sitter djävulen och på den andra sitter ängeln (tyvärr är han/hon mindre pratsam)
Blir så förbannat trött och lack på mig själv.
Försöker komma fram till något.
Men utan resultat känns det som.
Ställde mig framför spegeln,
FÖRSÖKTE verkligen att se det som min mamma ser.
Ben..? Smal..?
Allt slutade i tårar.
Jag kan inte se det, jag önskar att jag kunde se det. Men det går inte.
Min hjärna kan fan inte ta in det..!
Fem minuter senare, när jag samlat mig, beslöt jag mig för att göra ett nytt försök.
Denna gången tänkte jag ta vågen till hjälp.
Om jag ställer mig på vågen samtidigt och ser siffrorna och med lite enkel matematik (går trots allt natur, borde ha lärt mig något på matte A-D) borde jag då kunna räkna ut att nej, du är inte tjock.
Du är smal...
"Så fan heller!!!"
Kolla på dig själv, allt äckligt fett!
Du är så vidrig. så ful och så misslyckad.
Ingen kommer någonsin kunna se dig som vacker.
Tycka om din utsida ditt fula, tjocka, äckliga monster..!
Jag orkar inte med mig själv.
Hatar allt vad jag är just nu.
Insida som utsida...
Vet inte vad som sårar mest, insidan eller utsidan.
Tror det är insidan om jag ska vara ärlig.
Jag är och kommer alltid att vara en värdelös person,
misslyckads med allting jag gör.
Jag är en DÅLIG människa, det är bara att acceptera.
Jag är inte värd någonting, inte något!
Det sårar och det gör ont,
drar ihop mig i fosterställning under täcket och försöker andas lugnt.
"Chilla J, Det löser sig" Visst var det så du sa?!
Om jag ändå inte hade varit så förbannat svag...
Jag blir så arg på mig själv.
Jag hatar detta, denna förbannade ångest!
Res på dig för helvete,
stryp de förbannade tankarna...
Eller låt de finnas där, acceptera de men ge de INGET VÄRDE!
Försöker att vända tankarna,
jag försöker verkligen men det går trögt.
Djävulen har mer makt än ängeln.
Jag ser på mig själv igen.
Röda ögon,
skrämd blick...
Vem fan är du?!
Vem fan är du?!
Jag har bokat biljetter,
den 24 juni sitter jag på flyget.
Jag måsteklara det här.
Det finns inga alternativ.
Det måste finnas sätt att hantera det...
Det MÅSTE, snälla?!
Det är inget konstigt med detta. Spegeln och vågen är ängelns värsta fienden i gott sällskap med kaloritabellen.
Glöm utsidan en sekund. Insidan är dålig, varför?
Jo därför att du vet att insidan orsakat det som händer med dig nu. Du vet att allt det här är ditt fel. Ingen annans.
Även om du såg en smal flicka i spegeln skulle djävulen visa dig fel, lite här, lite där.
Du vet att mamma har rätt. Du kan inte se det.
Men du kan tänka det.
Om vi säger att hon har det, vad innebär det. Att du är smal. Men inte lyckligare för det!?
Men om du vågar tro att du är för smal och vågar ta steget att agera på det, glömma våg, spegel och annat. Ta tag i något som finns där inne bakom alla tårar. Då kommer du så småningom att känna att du kan. Du börjar kämpa för något som är rätt. Du är inte längre en misslyckad figur utan en som försöker ta tillbaka sitt liv - eller rättare sagt komma in i ett nytt liv.
Jag önskar att du kunde tänka så! Du är inte ingenting, du är Johanna.
hejsan, blev bara så nyfiken. Vaddå dö av bulimi? Hur? Skulle va gulligt om du kunde svara i min blogg för jag vill verkligen ha svar på det!
kram
Woow tusen tusen tack för dina så otroligt varma och tänkvärda ord. Allt du säger, det stämmer så väl, et är så så rätt, det är på pricken!! Men likväl är et lättare sagt än gjort men jag antar att det gäller att aldrig aldrig ge upp!!
Du är en underbar människa som är värd så så mycket mer!!
Kämpa på vännen, jag tänker på dig!!
Kämparkramar!! :)
Jag har sett dina kommentarer hos "wannabethinner" och tycker du förklarar det jättebra för henne. Det är ju många som inte har kommit så långt men är på en farlig väg...
Jag ar citerat dig på min blogg, hoppas det är OK!
Kram
